19 april 2015

Predikan: 2 söndagen efter påsk (MF)

Martin Fagerudd
Ett folk utan herde och en herde utan folk
19.4.2015 kl. 10.00
Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Joh 10:1-10
Vad skall det bli av vårt land? Vi väljer herdar eller ledare för vårt land idag. Vi väljer människor som skall representera oss och vår vilja i de större sammanhangen. De har ett stort ansvar och ett stort jobb, och deras jobb är inte avundsvärt. De måste få vårt land på fötter i en tid då folkets värdegrund svajar och dess välbefinnande rubbas, eftersom det inte finns tillräckligt med pengar. Dessa nya blivande ledare, herdar har det inte lätt.
Det är inte första gången det är svårt i världens eller ens i vårt lands historia. Men vi har fått leva i fred trots att många tänker annorlunda. Vi kan sätta vår energi på våra egna angelägenheter. Men våra blivande herdar eller ledare måste vara bra.
Jesus säger att han är den gode herden. Han är den enda som säger det om sig själv i NT och Gud är den enda som säger det om sig själv i GT. I Bibelns båda delar finns det gott om beskrivningar på dåliga herdar, som bara vallar sig själv och inte tänker på dem de vallar. Hur hemskt måste det inte vara med ett folk som har herdar, som om de inte var några herdar, så som Jesaja säger i GT och som Matteus och Markus säger i NT. Som svar på detta, så säger Gud "Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem."
Förrän Jesus kallar sig för den gode herden, så berättar han en liknelse om fårfållan, fåren och grinden. Det finns en herde, en hjord och en fålla där hjorden söker skydd för natten. Man går in till fållan genom grinden.
Grinden finns inte bara där för att herden skall gå in och ut genom den. Jesus säger att han själv är grinden. Man kommer in till fåren bara genom Jesus. Med det menar han förstås församlingen. Man kommer in i församlingen genom Jesus, genom dopet. Fastän någon skulle komma in i onda avsikter, så märker Jesus det, eftersom han är grinden. Jesus är lika viktig som grinden så som herden.
Jesus kallar sig både för grinden, fållan och herden. Det betyder att han är hela hjorden trygghet. Han fyller sin hjord, sin församling med sin Ande och församlingen är dubbelt omsluten av både Faderns och Sonens kärlek.
Dessutom påminner Anden oss vad Jesus har sagt och gjort. Det är på det som vi känner igen Jesu röst, och han har berättat det för oss. Han talar ett språk som bara vi kan förstå och han kan tala. Det är lidandets språk. Han försvarar oss med sitt liv och ger sitt liv för oss, och herden Jesus ser till att hans folk inte fattas något.
Visst finns det också människor, så som t.ex. fritänkarna, som påstår att herden Jesus kommer snart att bli utan sitt folk, d.v.s. utan sin hjord. De hjälper också till med det. Det är svårt att begripa att någon i vårt fria land tar som sin huvuduppgift att inte syssla med något positivt eller uppbyggligt, utan istället med något så negativt, som att försöka avfolka kyrkan bara för att de anser att det finns så många som har svag tro och svag anknytning till kyrkan. Men det är inte deras jobb. Det vad de sysslar med handlar egentligen om att störa trosfriden.
Man kunde förstås tänka att det är ju omtänksamt att någon bryr sig om dem som har svag tro och svag anknytning till kyrkan, så att de bjuder dem en snabb utväg. Det borde vara klart för dessa människor att det är frivilligt att höra till kyrkan. Det har det varit i nästan hundra år.
Det är frivilligt för alla att höra till kyrkan. Var och en vet det här och måste få handla efter sin egen övertygelse. Men den här utvecklingen får mig att misstänka, att de som vill snabbt hjälpa ut ur kyrkan de svaga i tron eller de med svag anknytning till kyrkan, vill egentligen tysta Kristi röst. Kristi röst påminner om kärleken till Gud och till medmänniskan. De som inte tycker om talet om Gud, brukar ju inte heller tycka om Kristi röst, eftersom just den påminner om medmänniskan.
Jag för min del tror inte att Jesus någonsin blir en herde utan folk. Inte heller kommer hans röst att tystna eller bli svagare. Det har han nog själv sett till. Vi jordiska herdar märker nog att våra hjordar blir mindre och mindre och att mycket beror på tidens anda, än på oss och våra kolleger som arbetar för församling och kyrka. Vi jordiska herdar vet också att flere herdar i vår kyrka kan bli utan folk. Men vi tänker ändå inte att Jesu hjord töms på folk, eftersom vi har en herde som älskar sin hjord.
Hur skall det gå för vårt lands herdar eller ledare som väljs idag. De vet att vårt folk finns här inom vårt lands gränser. De vet också att det finns andra människor utanför och också inom vårt lands gränser, som tycker att det skulle vara bra att få höra till vårt folk, eftersom man här bryr sig om medmänniskan. Fastän framtiden inte alltid ser så ljus ut, så kan vi upptäcka att det finns god vilja till att tillsammans arbeta för vårt folks bästa.
Jesu folk är inte av samma åsikt i allting, det är inte heller Finlands folk. Men det är bara Jesus som har som mål att det skall bli en herde och en hjord. Herden finns redan och många känner igen hans röst. Han har aldrig talat bara för att måla upp sköna bilder. I hans rike är hans tal verklighet. Han uppmanar oss att tro på det.

 

 

05 april 2015

Predikan: Påskdagen (MF)

Martin Fagerudd
Inget kan skilja människan från Gud
5.4.2015 kl. 10
Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Matt. 28:1-8
Jag hörde nyligen att senaste år var ett dystert år igen för alla dödsdömda. Tusentals avrättades. Vi måste också anta att det fanns oskyldiga bland dem. I en undersökning som gjordes i USA av flere juriststuderanden under ledning av sina lärare, fann de att en stor del var dömda på mycket lösa grunder och att flere av dem i själva verket var oskyldiga till det de hade anklagats och dömts för. Guvernörerna i flere delstater stoppade genast verkställandet av dödsdomarna.
Det här har fått mig att tänka, hur många är det inte i vår värld som blivit offer för justitiemord, och blivit oskyldigt dödsdömda och avrättade. Skulle inte de också vara värd av en uppståndelse, liksom de mördade stundenterna i Kenya, annat än i form av en posthum upprättelse. Det här sker inte bara i totalitära stater utan i den s.k. västvärlden för vilken mänskliga rättigheter är en grundläggande värdegrund.
Vi vet också att utgången av Jesu rättegång var bestämd på förhand. Han dömdes på lösa och felaktiga grunder, för att människorna ville det. Men inte för att Gud ville det. Det var människorna som krävde hans offer. Gud krävde inte offer. Gud krävde ju inte heller offer av Abraham, att han skulle ha offrat sin son Isak.
I jesu fall så fick människorna sin vilja igenom därför att de också trodde att det var Guds vilja. Människan har alltid misstagit sig på Gud, när hon krävt offer. Allra värst är det när hon tror att genom att själv skapa sig en gud, gör hon något som är väldigt bra och behagligt.
Människorna som dömde Jesus misstog sig på Gud därför att de inte visste att Jesus var Messias. De misstog sig därför att de trodde Jesus var en falsk profet. Också Paulus säger i sitt tal på atenarnas areopag, att människorna misstagit sig på Gud när de gjort sig så många gudabilder. Det betyder att alla människor har misstagit sig på Gud. Det är också ett absolut klart faktum att människan kan möta Gud i denna värld, när man minst annar det.
Men eftersom människan misstog sig på Gud i fallet med Jesu, så upphävde Gud Jesu dödsdom på tredje dagen, så som han hade lovat. Det betyder att Jesus är Messias. Det vad han sade och gjorde är sant. Det gäller fortfarande tack vare Guds ingripande. Och de som då trodde på Gud för det vad Jesus gjorde, gjorde det inte förgäves.
När bibeln talar om omvändelse så menar den att människan skall att omvända sig Gud från sitt "misstag". Det är misstaget, att människan misstagit sig på Gud. När Bibeln talar om Gud så berättar den alltid så mycket som människan behöver veta om Gud.
Bibeln berättar om Guds första möte efter syndafallet med människan så är det Abraham Gud möter. Det första Gud lovar människan Abraham är välsignelse. I det andra mötet med människan så berättar Gud sitt namn för Mose. Guds namn är ”Jag är”. Det betyder att människan tappat så totalt kontakten till Gud att han måste på nytt presentera sig för människan. Han berättar för människan att han är den som lever. Det är en viktig uppgift, eftersom många människor kämpar emot det ännu. Efter det så berättar Gud med Mose hjälp, vad det är han vill människan, när han ger henne buden.
När Bibeln berättar om Guds möte med människan genom sin Son Jesus, så berättar Gud mera både om sitt namn och sin vilja. Det är just med Jesus som han visar sin vilja, och upphäver Jesu dödsdom. Gud vill att vi skall leva. Det är uttrycket för hans innersta väsen som är kärleken. Den tron uppehåller han hos genom att han skänkt oss den heliga Anden, hans eget väsen, för att vi inte skall missta oss på honom flere gånger. Därför har Kristus uppstått! Han har sannerligen uppstått!
Skall vi oroa oss för de oskyldigt dömda? Det skall vi alltid göra, fastän många länder och folk handskas med människolivet som det skulle vara en produkt, vars värde växlar lika som marknaderna i vår värld där den anses värdefull bara för vad den kan och förmår. Vi tänker inte så, eftersom också de som har begränsad förmåga, liksom de som har svårt att ens leva och ta hand om sig själv, har också ett gränslöst värde.
Gud vill att du skall leva. Inte ens ett kors kan skilja oss från Guds kärlek. Kvinnorna som kom till graven för att smörja Jesus för hans begravning, fick en ny glädje. Vi tar del i den glädje. Jesus är inte död. Han har uppstått från de döda, och han går med er varthelst ni går, vid er sida.

30 mars 2015

Predikan: Palmsöndagen (MF)

Martin Fagerudd
Hosianna Davids son!
kl. 10 Helsinge kyrka S:t Lars
kl. 12 St Martins kapell
Evangelium: Matt. 21:12-22
Det känns kanske litet konstigt, men kyrkoåret berättar att Jesus red två gånger in i Jerusalem. Bibeln berättar att han red in i Jerusalem bara en gång. Nej, det är inget fel med kyrkoåret och inte heller är det något fel med Bibeln. Att kyrkoåret berättar om två gånger har två orsaker. På första advent berättas det att Jesus kommer första gången till sitt folk. Idag på palmsöndagen berättas det att Jesus rider mot sin förnedring och död, men att han skall komma tillbaka i ära och härlighet.
Både första advent och palmsöndagen berättar att Jesus kommer ödmjuk till oss. Han vill att vi skall lyssna på honom. Vad har han att säga? Han säger: Märk hur jag kommer till er. Jag kommer ridande på en åsna, inte på en stridshäst som erövrarna gör, inte heller på pansarvagnar eller i stora, skottsäkra limousiner som denna tids ervörare gör.
Jesus hänvisar till profeten Sakarja, som säger ”Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna. Jesus vädjar till vårt hjärta och vårt förstånd. Han säger att han inte kommer till oss med våld, utan med ömhet mot var och en av oss, samt med respekt för vars och ens fria vilja. Jesus tränger inte på, han väntar att an bjuds in.
Den här dagen berättar särskilt om händelserna i templet. Alla evangelier berättar att Jesus genast besökte templet efter att han ridit in i staden. Markus evangelium berättar att Jesus tittar omkring den första dagen i staden, inte förstås med en turists ögon, utan som en sakkunnig, som en inspektör. Först nästa dag återvänder han dit, liksom för att visa att han först begrundar vad han sett. Först efter att han tänkt noga på vad han sett och hört, så skrider han till åtgärder. Hans agerande är ändå mycket milt. Han bara ”började” köra ut dem som sålde där. Han bara ”försökte” hindra människor från att bära med sig något över tempelplatsen.
Matteus evangelium berättar att Jesus genast går till attack mot alla som sålde där och körde ut dem alla. Matteus vill betona att Jesus genast förstod vad som där var på gång och att inget undgick hans blick. Alla evangelier betonar samma sak.
I vilket fall som helst så vet Jesus att översteprästerna får veta om det här. Det var ju de som ansvarade för verksamheten i templet. Jesu provokation går inte förbi oförmärkt. Överste-prästerna blir inte handlingsförlamade, men vågar inte göra något åt Jesus, utan väntar på en lämplig tidpunkt.
Sedan händer något ytterst positivt. Handikappade och blinda kommer till Jesus i tempet. Jesus botar dem där på plats och ställe. Hela händelsen är som en välplanerad gudstjänst. För efter det så börjar barnkören sjunga "Hosianna Davids son".
Alltid finns det någon som tycker att barnen skall vara tysta i kyrkan. Men det tycker inte Jesus. Han säger Till och med barnen vet vem jag är! Sedan orkar han inte med de där hårklyvarna till överstepräster och skriftlärda utan riktar stegen mot Betania där han tänker övernatta hos sina vänner Marta, Maria och Lasaros.
Jag tycker att det är det bästa när barnkören börjar sjunga. Barnen brukar ju alltid säga sanningen, även om ingen lärt dem den. De vet av sig själv vad de ser och vad som är gott, sant och rätt. Det vet vi vuxna nog också. Vi har bara så svårt med det ibland. Jag tycker själv att allt blir mycket klarare när jag stämmer in med barnkören "Hosianna Davids son". 


14 mars 2015

Predikan: 4 söndagen i fastan (Midfasto- eller brödsöndagen) (MF)

Martin Fagerudd
Du lever inte endast av bröd
15.3.2015 kl. 10
Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Joh. 6:48-58
 
Den röda tråden i Johannes evangelium utgörs av sju tecken som Jesus gör. Tecknenas syfte är att intyga att Jesus är Kristus, Guds son. Det säger också slutorden i Johannes evangelium 'Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.'
De tre första evangelierna nämner också att Jesus mättar 5000. Alla evangelier berättar samma detaljer. Men endast Johannes evangelium nämner att det här brödundret skedde strax före judarnas påskhögtid. Judarna firade sin påskmåltid med bröd och vin. Samma element har också den kristna nattvarden som Jesus instiftar och som vi firar varje söndag och helg.
Det är med tanke på påsken som Jesus avslutar den här berättelsen med är en förklaring av nattvarden. Varför han gör det så beror säkert på judarnas senare kritik. Det här sker just i den situation och tid som Johannes skrev sitt evangelium på 90 talet. Vad är det Jesus vill säga med nattvarden? Framför allt så säger den någonting alldeles väsentlig om Jesus och hans verksamhet.
Jesus har seglat tillsammans med lärjungarna över Galileiska sjön till den andra stranden, sannolikt den nordöstra stranden. Folk följde efter, därför att det hade sett honom göra under genom att bota de sjuka. Det vill säkert se flere tecken. Jesus vet att de varit länge på väg och vill ge mat åt folket. Filippos säger att det inte ens finns så mycket bröd att köpa i närheten att alla skulle bli mätta. Men Jesus vet själv vad han skall göra. När han tar emot de fem kornbröden och två två fiskarna, så gör han som varje jude gör, ber en bön och tackar Gud för brödet, som har skapat det. Alla blir mätta och de blir mycket över.
Det är endast här i NT som människorna märker att det blir över. Därför säger människorna 'Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen.' Profeten betyder detsamma som Messias. Människorna erkänner att Jesus är Messias, Guds son. Tecknet har uppnått sitt syfte.
Det är just idag som Jesus förklarar skillnaden mellan bröd och bröd. Brödet som Israel åt i öknen, skänkte Gud. Det var brödet de behövde för dagen så att de skulle överleva i öknen. Brödet som Jesus ger är ett annorlunda bröd. Det kallar Jesus för det sanna brödet.
Vad är det då för skillnad mellan brödet och det sanna brödet? Eftersom Jesus berättar det här förrän han har uppstått från de döda så därför missförstår alla honom. Skillnaden mellan brödet och det sanna brödet är det, att av brödet blir man hungrig på nytt. Det sanna brödet är sådant att det räcker att man ätit av det en gång. Man blir mätt för alltid. Det sanna brödet har en sådan effekt i oss att vi också tror. Det sanna brödet är inget annat än Jesus jälv. Ett sådant bröd kan ingen av oss baka.
Jesus utvidgar betydelsen av brödet i den här berättelsen. De tre första evangelierna förklarar inte tecknet, men av dem förstår vi att på samma sätt som Gud mättade sitt folk i öknen så mättar han oss fortfarande. Samtidigt berättar de att Messias tid är överflödets tid. Guds rika förråd öppnades så att alla kan blicka in i hans outtömliga skattkammare.
Jesus förklarar att när man tar emot det sanna brödet, rent konkret i nattvarden, Jesus själv, så upphör man att begära sådant som man tror att förlänger livet. Jesus berättar att så här kan vi uppfatta tron.
Så här tror man inte ofta i våra dagar. Tvärtom, så tänker vi ofta att tron uppmuntrar oss att begära mera. Men på samma sätt som Jesus så uppfattar vi tron mycket konkret. Jesus igen säger att när vi öppnar munnen och äter, så får vi livet som inte dör. Det finns inget annat som kan fylla och mätta vår längtan så fullständigt. Det här betyder också att Gud hjälper när vi behöver hjälp, att Gud ger tröst när vi behöver tröst och att vi kan fortfarande vänta allt gott av honom.
Det här grundar sig på det som Jesus gjort för oss och som han talar om när han säger 'Ingen har större kärlek än den som utger sitt liv för sina vänner.' Här talar Jesus om Guds kärlek till hela världen. Gud har utgett sin Son för världens skull, för att var och en som tror på Sonen skall ha evigt liv.

01 mars 2015

Predikan: 2 söndagen i fastan (MF)

Martin Fagerudd
Vad ser du när du ber och tror?
1.3.2015
kl. 10 Helsinge kyrka S:t Lars
kl. 12 S:t Martins kapell
Evangelium: Luk. 7:36-50
Vår tid har gjort Gud väldigt liten. Om man bara lyssnar på människor som säger att bara det onda sker. Man kan lätt tro gå med i de där tankegångarna. Men iaktta världen omring dig. Vad är det du ser, när du tittar med dina egna ögon och inte med någon annans?
Jag ka berätta vad jag ser. Någon hade ställt till med en måltid. Han som var värld heter Simon och är en farisé. Han hörde till ett politiskt parti som ville göra alla människor heliga och värdiga att höra till Guds folk. Jesus är också inbjuden. Det är ett tecken på stor heder att få inbjudan till måltid. Jesus och Simon är goda vänner.
Måltiden är annars en intressant händelse. Den blir plötsligt avnruten. En objuden kvinna kommer in i huset. Hon gråter häftigt och då ser alla henne. Varför gör hon så där. Värden måste ha kännt sig pinsamt berörd.
Kvinnan väter Jesu fötter med sina tårar, torkar dem med sitt hår och så kysser hon hans fötter och smörjer dem med balsam, som hon haft med. Det berättas att värden tänker för sig själv: ”Om Jesus skulle vara profet skulle han veta att det där är en syndig människa.” Han menar säkert att då skulle Jesus köra iväg henne.
Förrän någon sagt något alls, berättar Jesus en kort berättelse om två män som var skuld en tredje man. Den ena var skuld 500 denarer, den andra 50. Ingen av dem kan betala tillbaka. Båda får sin skuld efterskänkt. Jesus frågar fariséen som heter Simon: Vem av dem kommer att älska mest den de var skyldig. Simon svarar att den som stod mest i skuld.
Simon svarar rätt. Nu påminner Jesus honom att han har glömt något viktigt. Den som är värd brukar skall erbjuda vatten för fottvätt, eftersom gatorna var dammiga och man låg till bords. Så skall en värd också kyssa religiösa lärare välkommen. Det här har Simon glömt.
Kvinnan smörjer Jesu fötter med olja, kysser dem och torkar dem med sitt hår. Kvinnan har gjort det som värden borde ha gjort.
Jesus kunde ha skämtat med värden och sagt: Simon, jag känner mig inte riktigt välkommen i ditt hem. Det gör han inte. Han vill inte skämta bort ett viktigt ärende. Hon har gjort allt det Simon glömde, fastän det var hon som var främling i huset.
Kvinnan kanske ville säga med det här Jag ber om förlåtelse. Kan Gud verkligen acceptera mig, fastän jag är en syndig människa. Jag längtar både efter hans och människornas gemenskap.
Jesu ärende är inte att berätta om vem som är mer eller mindre syndig. Jesus vänder frågan med sin berättelse till en fråga om vem som älskar Gud mera. Han ställer frågan till dem som vet att de har gemenskap med Gud och som vet att Gud hör deras bön.
Kvinnans bön och tro öppnade för henne ett fönster till en värld som finns, men som inte många människor i vår tid vet om. Jesus säger med sin berättelse om den världen, att den världen är god. Den är så god att din tro på den världen hjälper dig i livet.
En del som tror på Gud, säger att han är stor. En god vän och kollega till mig brukar säga, att Gud är alltid större. Jag brukar också säga att Gud fyller hela universum och mycket mer, men det enda han vill fylla är våra hjärtan. Han som har hela världen i sin hand, för honom är inget för liten och för honom finns det inte några hopplösa fall. Till denna lilla värld sände han Jesus med en inbjudan till den världen som kallas Guds rike. Och Jesus frågar inte om vi är syndiga eller syndfria. Han inbjuder oss dit, utan att se till personen. När han gör det så inbjuder han oss till något som ingen själv skaffa sig eller förtjäna. Vad är det du ser när du ber och tror?