31 januari 2016

PREDIKAN: KYNDELSMÄSSODAGEN (MF)

Martin Fagerudd
Andens ledning
31.1.2016 kl. 10
Helsinge kyrka S:t Lars
Luk. 2:22 - 33
 
Ett barns födelse föregås av noggranna förberedelser och hela familjen, mor- och farföräldrar, släkt och vänner är förväntans-fulla. När barnet har fötts väcks andra förväntningar: Vad skall det bli av barnet? Vilken uppgift skall det ha? Vad är meningen med dess liv?
Maria och Josef hade redan hört en mängd förunderliga saker om sitt barn redan av herdarna. Maria gömmer allt det här i sitt hjärta, eftersom inte förstår vad det här betyder. Men i alla fall något viktigt är det. Trots allt de hör, försöker Josef och Maria inte tuta ut allt de hört om sitt barn. Istället följer de seden som deras folk alltid gjort. De går till templet med barnet och helgar honom åt Gud. Barnet blir Guds egendom. Vad det här betyder förklarar berättelsen om Samuel mycket bra. Ett barn är bara ett lån, och inte föräldrarnas egendom. Det är alltid Guds egendom, men föräldrarna har ansvar för barnets väl och ve.
När Jesus bärs till templet betyder det inte att han måste bli där, så som Samuel måste. Maria och Josef behöver inte låta honom uppfostras av någon gammal präst.
Men vid tolv års ålder, säger Jesus att han hör hemma i templet. Han vill vara där som hans himmelske Far bor. I det forna Israel tänkte man, liksom ännu på Jesu tid, att templet var en särskild plats där Guds namn bodde.
I Templet fanns Symeon och han väntade på frälsningen, på Messias. Gud hade väglett Symeon med den heliga Anden att vänta. Väntan kan alltid bli lång, men den är aldrig lång tillsammans med Gud, för då vet man att man inte väntar förgäves. Då väntar man som Symeon mycket ivrigt att Gud fullbordar sitt löfte, för det gör han.
Symeon väntar och tänker på framtiden. Han väntar på frälsningen. När han får se Jesus fullbordas hans långa väntan.
Alla hebreiska namn har annars en betydelse. Jesu namn betyder frälsning. Symeon har bokstavligen fått se den livslevande och konkreta frälsningen i barnet Jesus, som berör honom, hela hans folk och hela världen.
I all denna känslostorm säger Symeon något till Maria, som inte handlar om föräldrastolthet eller moderslycka. Han säger: ”…ja, också genom din egen själ skall gå ett svärd…” Det handlarutan om den outsägliga smärta en moder kan känna för sitt barn.
Gud tar hand om sitt folk och alla folk genom att sända människor när tiden är inne. Han sände Samuel, de andra domarna, profeterna och sist av dem Johannes döparen, förrän han sände Frälsningen. Att Gud sände dem betyder inte att de i sina liv skulle ha uppnått personlig lycka enligt våra mått. Men de nådde nog en lycka som kan överträffa t.o.m. moderslycka.
Meningen med sin sons liv kunde inte Jesu föräldrar någonsin förstå. De bara visste att det ingick i Guds plan.
Jesus helgades som Josefs och Marias förstfödde till Guds egendom på ett alldeles speciellt sätt. Han helgades till tjänst för hela mänskligheten. Han tjänade med sitt liv så att var och en i hans död och uppståndelse kan se meningen med sitt liv.
Gud kallar oss för Jesu skull till ett liv i Gud. Det börjar med dopet som påminner om Jesu lidande, död och uppståndelse, för att vi skall tro och veta att vi är med i Guds plan. På det sättet vet och tror vi mycket stadigt, att det finns mening med vars och ens liv, fastän vi inte ser allt.
Vi får syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet redan i dopet, för att växa som Guds barn. För oss är det bara att som Symeon i tro lita på Guds löften, så att vi inriktar oss på nutiden, framtiden och frälsningen. Den hör vi i Jesu ord och undervisning, som Anden vägleder oss till i tro. Det hjälper oss att leva i Guds gemenskap.

24 januari 2016

PREDIKAN: TREDJE SÖNDAGEN FÖRE FASTETIDEN (SEPTUAGESIMA) MF

Martin Fagerudd
Nåden ger samma gåva åt alla
24.1.2016 kl. 10
Helsinge kyrka S:t Lars
Matt. 20:1-16
Vi måste arbeta mer för mindre lön. Förr kunde vi vänta oss mer, fastän den gemensamma kakan inte växte. Så här har det varit bara i hundra år i vårt land. Det har inte bara varit frågan om lön utan också om rättvisa, att alla har människovärde i sig själv. Människan får inte behandlas hur som helst. Vi kan säkert var och en instämma i det.
Liknelsen om vingårdens ägare handlar egentligen om utbud och efterfrågan. Han har mycket jobb att erbjuda men det finns inte så många som behövde jobb. När det finns lite jobb, kan man bli tvungen att jobba mera för mindre lön. Nu när vingårdsägaren har mycket jobb att erbjuda, kan man få mera lön för mindre jobb.
Jordägaren följer noggrant lagen om utbud och efterfrågan. Det återstår mycket av jobbet ännu när han de sista stunderna man kan anställa arbetskraft. Dem han anställer sist betalar han mest. Han måste få jobbet gjort, därför att hans vingård är stor och kräver mycket arbete. Liknelsen beskriver allt som händer ur arbetsgivarens synvinkel under en arbetsdag. Jesus har ju sagt att tiden är kort och arbetarna få.
Det är tydligt att liknelsen fungerar så här på det konkreta planet. Jesus tar fram berättelsen ur levande livet. Men han gör det team that fields the best players wins. If you tell the bottom ten where they stand, that it’s time to look for something else, that’s considered cruel management.” But, says Welch, it’s far crueler to let people hang on and then get cut later in their careers when they’re less likely to find other work. His ultimate advice to wanna-be managers: “Err on the side of the bold. … Take swings, have fun.”team that fields the best players wins. If you tell the bottom ten where they stand, that it’s time to look for something else, that’s considered cruel management.” But, says Welch, it’s far crueler to let people hang on and then get cut later in their careers when they’re less likely to find other work. His ultimate advice to wanna-be managers: “Err on the side of the bold. … Take swings, have fun.”team that fields the best players wins. If you tell the bottom ten where they stand, that it’s time to look for something else, that’s considered cruel management.” But, says Welch, it’s far crueler to let people hang on and then get cut later in their careers when they’re less likely to find other work. His ultimate advice to wanna-be managers: “Err on the side of the bold. … Take swings, have fun.”other companies) whose corporate culture doesn’t match your own. “No matter how good the numbers look, culture matters as much as financial profile.” He advocates frequent employee evaluations -- he gave his own division heads four reviews a year. “Never give anyone a raise (or stock option or bonus) without a small sheet of paper on how well they did or how they can improve,” says Welch. He admits some of his personnel ideas make When Jack Welch was a young manager, he blew the roof off one of General Electric’s factories in a chemical accident. Summoned to a company VP, Welch received comfort rather than harsh words and a pink slip. This episode proved seminal to Welch’s philosophy and subsequent corporate career, and serves as one of many pithy lessons he offers in a lively conversation at MIT Sloan. “From that day forward, I never berated anybody when they were down,” says Welch. Other lessons learned from his life at GE: Never hire people (or acquire other companies) whose corporate culture doesn’t match your own. “No matter how good the numbers look, culture matters as much as financial profile.” He advocates frequent employee evaluations -- he gave his own division heads four reviews a year. “Never give anyone a raise (or stock option or bonus) without a small sheet of paper on how well they did or how they can improve,” says Welch. He admits some of his personnel ideas make people uncomfortable: in particular, his notion that 10% of employees will never succeed, and should be shown the door as expeditiously as possible. “You’ve got to believe that the team that fields the best players wins. If you tell the bottom ten where they stand, that it’s time to look for something else, that’s considered cruel management.” But, says Welch, it’s far crueler to let people hang on and then get cut later in their careers when they’re less likely to find other work. His ultimate advice to wanna-be managers: “Err on the side of the bold. … Take swings, have fun.”When Jack Welch was a young manager, he blew the roof off one of General Electric’s factories in a chemical accident. Summoned to a company VP, Welch received comfort rather than harsh words and a pink slip. This episode proved seminal to Welch’s philosophy and subsequent corporate career, and serves as one of many pithy lessons he offers in a lively conversation at MIT Sloan. “From that day forward, I never berated anybody when they were down,” says Welch. Other lessons learned from his life at GE: Never hire people (or acquire other companies) whose corporate culture doesn’t match your own. “No matter how good the numbers look, culture matters as much as financial profile.” He advocates frequent employee evaluations -- he gave his own division heads four reviews a year. “Never give anyone a raise (or stock option or bonus) without a small sheet of paper on how well they did or how they can improve,” says Welch. He admits some of his personnel ideas make people uncomfortable: in particular, his notion that 10% of employees will never succeed, and should be shown the door as expeditiously as possible. “You’ve got to believe that the team that fields the best players wins. If you tell the bottom ten where they stand, that it’s time to look for something else, that’s considered cruel management.” But, says Welch, it’s far crueler to let people hang on and then get cut later in their careers when they’re less likely to find other work. His ultimate advice to wanna-be managers: “Err on the side of the bold. … Take swings, have fun.”When Jack Welch was a young manager, he blew the roof off one of General Electric’s factories in a chemical accident. Summoned to a company VP, Welch received comfort rather than harsh words and a pink slip. This episode proved seminal to Welch’s philosophy and subsequent corporate career, and serves as one of many pithy lessons he offers in a lively conversation at MIT Sloan. “From that day forward, I never berated anybody when they were down,” says Welch. Other lessons learned from his life at GE: Never hire people (or acquire other companies) whose corporate culture doesn’t match your own. “No matter how good the numbers look, culture matters as much as financial profile.” He advocates frequent employee evaluations -- he gave his own division heads four reviews a year. “Never give anyone a raise (or stock option or bonus) without a small sheet of paper on how well they did or how they can improve,” says Welch. He admits some of his personnel ideas make people uncomfortable: in particular, his notion that 10% of employees will never succeed, and should be shown the door as expeditiously as possible. “You’ve got to believe that the team that fields the best players wins. If you tell the bottom ten where they stand, that it’s time to look for something else, that’s considered cruel management.” But, says Welch, it’s far crueler to let people hang on and then get cut later in their careers when they’re less likely to find other work. His ultimate advice to wanna-be managers: “Err on the side of the bold. … Take swings, have fun.”When Jack Welch was a young manager, he blew the roof off one of General Electric’s factories in a chemical accident. Summoned to a company VP, Welch received comfort rather than harsh words and a pink slip. This episode proved seminal to Welch’s philosophy and subsequent corporate career, and serves as one of many pithy lessons he offers in a lively conversation at MIT Sloan. “From that day forward, I never berated anybody when they were down,” says Welch. Other lessons learned from his life at GE: Never hire people (or acquire other companies) whose corporate culture doesn’t match your own. “No matter how good the numbers look, culture matters as much as financial profile.” He advocates frequent employee evaluations -- he gave his own division heads four reviews a year. “Never give anyone a raise (or stock option or bonus) without a small sheet of paper on how well they did or how they can improve,” says Welch. He admits some of his personnel ideas make people uncomfortable: in particular, his notion that 10% of employees will never succeed, and should be shown the door as expeditiously as possible. “You’ve got to believe that the team that fields the best players wins. If you tell the bottom ten where they stand, that it’s time to look for something else, that’s considered cruel management.” But, says Welch, it’s far crueler to let people hang on and then get cut later in their careers when they’re less likely to find other work. His ultimate advice to wanna-be managers: “Err on the side of the bold. … Take swings, have fun.”When Jack Welch was a young manager, he blew the roof off one of General Electric’s factories in a chemical accident. Summoned to a company VP, Welch received comfort rather than harsh words and a pink slip. This episode proved seminal to Welch’s philosophy and subsequent corporate career, and serves as one of many pithy lessons he offers in a lively conversation at MIT Sloan. “From that day forward, I never berated anybody when they were down,” says Welch. Other lessons learned from his life at GE: Never hire people (or acquire other companies) whose corporate culture doesn’t match your own. “No matter how good the numbers look, culture matters as much as financial profile.” He advocates frequent employee evaluations -- he gave his own division heads four reviews a year. “Never give anyone a raise (or stock option or bonus) without a small sheet of paper on how well they did or how they can improve,” says Welch. He admits some of his personnel ideas make people uncomfortable: in particular, his notion that 10% of employees will never succeed, and should be shown the door as expeditiously as possible. “You’ve got to believe that the team that fields the best players wins. If you tell the bottom ten where they stand, that it’s time to look for something else, that’s considered cruel management.” But, says Welch, it’s far crueler to let people hang on and then get cut later in their careers when they’re less likely to find other work. His ultimate advice to wanna-be managers: “Err on the side of the bold. … Take swings, have fun.”When Jack Welch was a young manager, he blew the roof off one of General Electric’s factories in a chemical accident. Summoned to a company VP, Welch received comfort rather than harsh words and a pink slip. This episode proved seminal to Welch’s philosophy and subsequent corporate career, and serves as one of many pithy lessons he offers in a lively conversation at MIT Sloan. “From that day forward, I never berated anybody when they were down,” says Welch. Other lessons learned from his life at GE: Never hire people (or acquire other companies) whose corporate culture doesn’t match your own. “No matter how good the numbers look, culture matters as much as financial profile.” He advocates frequent employee evaluations -- he gave his own division heads four reviews a year. “Never give anyone a raise (or stock option or bonus) without a small sheet of paper on how well they did or how they can improve,” says Welch. He admits some of his personnel ideas make people uncomfortable: in particular, his notion that 10% of employees will never succeed, and should be shown the door as expeditiously as possible. “You’ve got to believe that the team that fields the best players wins. If you tell the bottom ten where they stand, that it’s time to look for something else, that’s considered cruel management.” But, says Welch, it’s far crueler to let people hang on and then get cut later in their careers when they’re less likely to find other work. His ultimate advice to wanna-be managers: “Err on the side of the bold. … Take swings, have fun.”When Jack Welch was a young manager, he blew the roof off one of General Electric’s factories in a chemical accident. Summoned to a company VP, Welch received comfort rather than harsh words and a pink slip. This episode proved seminal to Welch’s philosophy and subsequent corporate career, and serves as one of many pithy lessons he offers in a lively conversation at MIT Sloan. “From that day forward, I never berated anybody when they were down,” says Welch. Other lessons learned from his life at GE: Never hire people (or acquire other companies) whose corporate culture doesn’t match your own. “No matter how good the numbers look, culture matters as much as financial profile.” He advocates frequent employee evaluations -- he gave his own division heads four reviews a year. “Never give anyone a raise (or stock option or bonus) without a small sheet of paper on how well they did or how they can improve,” says Welch. He admits some of his personnel ideas make people uncomfortable: in particular, his notion that 10% of employees will never succeed, and should be shown the door as expeditiously as possible. “You’ve got to believe that the team that fields the best players wins. If you tell the bottom ten where they stand, that it’s time to look for something else, that’s considered cruel management.” But, says Welch, it’s far crueler to let people hang on and then get cut later in their careers when they’re less likely to find other work. His ultimate advice to wanna-be managers: “Err on the side of the bold. … Take swings, have fun.”When Jack Welch was a young manager, he blew the roof off one of General Electric’s factories in a chemical accident. Summoned to a company VP, Welch received comfort rather than harsh words and a pink slip. This episode proved seminal to Welch’s philosophy and subsequent corporate career, and serves as one of many pithy lessons he offers in a lively conversation at MIT Sloan. “From that day forward, I never berated anybody when they were down,” says Welch. Other lessons learned from his life at GE: Never hire people (or acquire other companies) whose corporate culture doesn’t match your own. “No matter how good the numbers look, culture matters as much as financial profile.” He advocates frequent employee evaluations -- he gave his own division heads four reviews a year. “Never give anyone a raise (or stock option or bonus) without a small sheet of paper on how well they did or how they can improve,” says Welch. He admits some of his personnel ideas make people uncomfortable: in particular, his notion that 10% of employees will never succeed, and should be shown the door as expeditiously as possible. “You’ve got to believe that the team that fields the best players wins. If you tell the bottom ten where they stand, that it’s time to look for something else, that’s considered cruel management.” But, says Welch, it’s far crueler to let people hang on and then get cut later in their careers when they’re less likely to find other work. His ultimate advice to wanna-be managers: “Err on the side of the bold. … Take swings, have fun.”When Jack Welch was a young manager, he blew the roof off one of General Electric’s factories in a chemical accident. Summoned to a company VP, Welch received comfort rather than harsh words and a pink slip. This episode proved seminal to Welch’s philosophy and subsequent corporate career, and serves as one of many pithy lessons he offers in a lively conversation at MIT Sloan. “From that day forward, I never berated anybody when they were down,” says Welch. Other lessons learned from his life at GE: Never hire people (or acquire other companies) whose corporate culture doesn’t match your own. “No matter how good the numbers look, culture matters as much as financial profile.” He advocates frequent employee evaluations -- he gave his own division heads four reviews a year. “Never give anyone a raise (or stock option or bonus) without a small sheet of paper on how well they did or how they can improve,” says Welch. He admits some of his personnel ideas make people uncomfortable: in particular, his notion that 10% of employees will never succeed, and should be shown the door as expeditiously as possible. “You’ve got to believe that the team that fields the best players wins. If you tell the bottom ten where they stand, that it’s time to look for something else, that’s considered cruel management.” But, says Welch, it’s far crueler to let people hang on and then get cut later in their careers when they’re less likely to find other work. His ultimate advice to wanna-be managers: “Err on the side of the bold. … Take swings, have fun.”When Jack Welch was a young manager, he blew the roof off one of General Electric’s factories in a chemical accident. Summoned to a company VP, Welch received comfort rather than harsh words and a pink slip. This episode proved seminal to Welch’s philosophy and subsequent corporate career, and serves as one of many pithy lessons he offers in a lively conversation at MIT Sloan. “From that day forward, I never berated anybody when they were down,” says Welch. Other lessons learned from his life at GE: Never hire people (or acquire other companies) whose corporate culture doesn’t match your own. “No matter how good the numbers look, culture matters as much as financial profile.” He advocates frequent employee evaluations -- he gave his own division heads four reviews a year. “Never give anyone a raise (or stock option or bonus) without a small sheet of paper on how well they did or how they can improve,” says Welch. He admits some of his personnel ideas make people uncomfortable: in particular, his notion that 10% of employees will never succeed, and should be shown the door as expeditiously as possible. “You’ve got to believe that the team that fields the best players wins. If you tell the bottom ten where they stand, that it’s time to look for something else, that’s considered cruel management.” But, says Welch, it’s far crueler to let people hang on and then get cut later in their careers when they’re less likely to find other work. His ultimate advice to wanna-be managers: “Err on the side of the bold. … Take swings, have fun.”When Jack Welch was a young manager, he blew the roof off one of General Electric’s factories in a chemical accident. Summoned to a company VP, Welch received comfort rather than harsh words and a pink slip. This episode proved seminal to Welch’s philosophy and subsequent corporate career, and serves as one of many pithy lessons he offers in a lively conversation at MIT Sloan. “From that day forward, I never berated anybody when they were down,” says Welch. Other lessons learned from his life at GE: Never hire people (or acquire other companies) whose corporate culture doesn’t match your own. “No matter how good the numbers look, culture matters as much as financial profile.” He advocates frequent employee evaluations -- he gave his own division heads four reviews a year. “Never give anyone a raise (or stock option or bonus) without a small sheet of paper on how well they did or how they can improve,” says Welch. He admits some of his personnel ideas make people uncomfortable: in particular, his notion that 10% of employees will never succeed, and should be shown the door as expeditiously as possible. “You’ve got to believe that the team that fields the best players wins. If you tell the bottom ten where they stand, that it’s time to look for something else, that’s considered cruel management.” But, says Welch, it’s far crueler to let people hang on and then get cut later in their careers when they’re less likely to find other work. His ultimate advice to wanna-be managers: “Err on the side of the bold. … Take swings, have fun.”som ett svar på lärjungarnas rädsla. De var rädda att gå miste om den himmelska lönen som Jesus hade lovat dem. Han hade lovat att de skall få hundra gånger tillbaka för den egendom som de lämnat efter sig och evigt liv.
Flera av lärjungarna hade ju varit fiskare. De hade haft ganska god lön, eftersom det fanns en stor efterfrågan på deras produkter p.g.a. befolkningsökningen runt Tiberias sjö. Nu hade lärjungarna slagit följe med en predikant som vid den här tidpunkten såg ut att gå ett ganska dystert öde tillmötes. Därför hade de blivit oroliga för att gå miste om den stora lönen, fastän de måste vänta länge. De väntade därför att de trodde på vad Jesus lovade.
Jag har någon gång tidigare förklarat varför lärjungarna tog emot Jesu erbjudande så ivrigt fastän de hade bra jobb. Jesus hade lovat dem något som de tänkte att de inte hade någon chans att få. De förstod att de fått erbjudandet av Gud själv, som på ett märkligt sätt hade blivit alldeles verklig för dem. De är från den stunden helt inställda på framtiden och på Guds rike.
Liknelsen om vingårdsarbetarnas lön fungerar sedan också på ett annat plan. För att lugna lärjungarna förklarar Jesus hurudan Gud är. Vi unnar lärjungarna säkert allt Jesus lovat dem mer än gärna. De var pionjärer i jobbet och deras position kan man inte avundas. De gjorde jobbet väl och vi följer dem gärna i fotspåren. Det kommer hela tiden fler som vill jobba för samma rike, en efter en. Gud lovar alla lärjungar i alla tider samma stora obegripliga lön.
Det här grundar sig på en annan lag än om den om utbud och efterfrågan. Den grundar sig framför allt på att han kallar oss alla till sig, eftersom han skapat alla. Det har varit hans syfte från början. Därför lät han Jesus kalla honom Fader för att visa hur nära han är.
Jesus lär idag att Gud är nådig. Ordet är mycket lätt att förstå. Det betyder att Gud är god och att vi inte behöver förtjäna hans godhet. Han är god mot oss alla utan vår förtjänst och han ger oss den obeskrivligt stora gåvan gratis.
Guds gåva är förlåtelse och evigt liv. Förlåtelsen betyder att han raderar vår skuld och glömmer den. När han ger oss det eviga livet så ger han oss något som vi inte på något sätt kan förstå och inte förtjäna.
Gud räknar inte på vad det kostar att få oss till sig, för att han älskar oss. Den som älskar räknar varken på besvär eller kostnader. Och sist men inte minst, allt det här har vi redan fått och det har han redan visat för oss. Han vet att gärningar talar högre än ord.

10 januari 2016

PREDIKAN :1 söndagen efter Trettondagen (MF)

Martin Fagerudd
Nåden är gratis
10.1.2015 kl. 10 Helsinge kyrka S:t Lars
Luk. 3:15 - 18, 21 - 22
Berättelsen om Jesu dop har bevarats i alla evangelier, visserligen i olika former. Det är en viktig händelse med tanke på kristologin eller läran om Kristus. I dag så betraktar vi kristologin ur en mycket smal synvinkel. Frågan handlar om när Jesus blev Guds son.
Till allra först får jag konstatera att alla NT:liga författare har sin egen uppfattning om när Jesus blev Guds son. Paulus säger att Jesus blev Guds son vid sin uppståndelse. Matteus och Lukas berättar att Jesus blev Guds son redan vid sin födelse. Sist har vi sedan Johannes som berättar att Jesus var Guds son redan före skapelsen hos Gud som Visdomen och Ordet och att han är Gud. Jag tycker den sistnämnda är allra vackrast och är liksom jag tidigare sagt prov på Johannes djupsinniga och skarpa teologi.

Det här är de NT:liga författarnas egna uppfattningar. Typiskt för dem är att ju äldre författare desto senare i tiden placerar de händelsen när Jesus blev Guds son. Det här arbetet är teologiskt och grundar sig på en teologisk reflektion, som de gör framför allt med hjälp av Skiften. Det är ju helt rätt. Så har man alltid gjort att man först långt senare förstår de stora sammanhangen i Guds historia. Paulus är äldst och har inte hunnit reflektera lika mycket som t.ex. Markus, Matteus, lukas och framför allt Johannes.
Det finns en sak som skiljer alla de NT:liga författarnas egna uppfattningar från själva berättelsen om Jesu dop. Vid ett dop har man dopvittnen och det har också Jesus.
Lukas som vi idag följer säger i inledningen till sitt evangelium, att han vill berätta alla händelser ända från början. Därför berättar han från Jesu barndom. Lukas är kyrkans första historiker och han berättar kyrkans första historia i Apostlagärningarna. Men trots det så berättar han också om Jesu dop. Då gör han som alla andra evangelister. Han berättar det som alla vet, att Jesus döptes vid Jordan. Där fanns ju Johannes döparen som döpte Jesus och där finns Johannes lärjungar som såg hela händelsen.
Johannes vet redan före Jesus kommer till dopet att Jesus är Guds lamm, Guds offerlamm, som tar bort världens synd. Lukas berättar liksom alla andra evangelier om rösten från himlen vid Jesu dop, som säger om Jesus att ”Du är min älskade son, du är min utvalde.” När Jesus har döpts så just då får han den heliga Anden, och det är då som han blir Jesus Guds son. Det är just då som han stiger in i uppdraget. Johannes hade ju sagt att han som kommer efter Johannes är den som döper med helig Ande och eld. Den heliga Anden är kännetecknet för Jesu dop och alla som döps i hans namn får den heliga Anden. Därför har vi fått den i det kristna dopet, liksom Jesus i sitt dop.
Apostlagärningarna visar att de första kristna hade litet missuppfattat dopet och den heliga Anden under det första århundradet. Man tänkte att dopet och den heliga Andens gåva skedde i två faser, först döptes människan, och därefter fick människan den heliga Anden genom handpåläggning av apostlarna. Så beskriver Lukas det fastän Petrus redan i sitt tal i Apostlagärningarna 2 säger att man får den heliga Anden i dopet. Det viktigaste är ändå, att den heliga Anden hör ihop med dopet.
Förklaringen till det här är att Apostlagärningarna vill betona att liksom apostlarna fick den heliga Anden på pingsten, så får alla den när var och en döps av den som själv fått den heliga Anden. Det betyder att bara en sådan som själv blivit döpt kan döpa en annan på rätt sätt. Det är i den treenige Gudens namn.  Det brukar vi kalla med ett annat ord för succession.
Men vad spelar det för roll när Jesus blev Guds son och fick den heliga Anden. Jesus fick den senast vid sitt dop, och evangelisterna reflekterar rätt när de säger att Jesus säkert fick anden tidigare eftersom han före hela skapelsen började, var Guds son hos Gud.
Jesu dop berättar också något annat viktigt om Jesus, nämligen om hans uppgift. När Jesus brukar tala om sitt dop så menar han just sitt lidande och sin död. Han frågar Jakob och Johannes som ville ha de främsta platserna i Guds rike bredvid Jesus, om de kan låta sig döpas med samma dop som han har döpts med och dricka ur samma bägare som han skall dricka. De säger att det kan de. Jesus säger att det kommer de också att få och berättade om att de skulle vittna om Jesus med sina liv.
Jesu dop leder till hans yttersta uppgift, till att lida och dö, för att vi alla skall befrias från syndens, dödens och ondskans välde. Sådan är Guds hjälp, att vi räddas. Denna räddning förknippar vi just med dopet, som vi tar emot utan egna förtjänster. Det som vi får utan egen förtjänst kallar vi för nåd.
Nåd är gratia på latin. Från det ordet kommer svenskans ord gratis. Nåden är gratis. När vi är döpta i Faderns, Sonens och den helige Andes namn, så betyder det att hela Guds kraft är med oss i dopet och i livet. Det är en kraft som ingen kan överträffa.

28 december 2015

Predikan: Aposteln Johannes dag (MF)


Martin Fagerudd
27.12.2015 kl. 10
Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Joh. 21:19-24
Gud är Skaparen, Frälsaren och Hjälparen

Aposteln Johannes blev en gammal man och levde sitt resterande liv i Mindre Asien. Han överlevde Petrus och de andra apostlarna. Han betraktas som författare till det fjärde evangeliet. Honom känner man där igen som "lärjungen som Jesus älskade." Samtidigt är han också en ansedd teolog i den tidiga kyrkan och kallas för Johannes Teologen.
Ett prov på hans skarpsinniga teologi ser vi genast i inledningen till hans evangelium som förkunnar Ordet som alltings utgångspunkt. Det finns ingen motsvarighet i de urkristna texterna eller ens i NT som kan mäta sig med denna. Kärnan i Johannes teologiska reflektion är Guds verklig väsen, som Jesus uppenbarade, att Gud är kärleken.
Händelserna i Johannes evangelium är mycket tydligt och åskådligt ordnade: Kapitel 1 utgör inledningen, som är Johannes kombinerade skapelseberättelse och julevangelium. Den kallas för prologen. I kapitlena 2-12 finns Jesu gärningar eller tecken som visar att Jesus är Messias. Kapitel 13 berättar om inledningen till lidandet och kapitlena 14-17 innehåller Jesu förbön för lärjungarna som han lovar sända den heliga Anden. I de sista kapitlena beskriver Johannes de sista händelserna och de första uppenbarelserna för lärjungarna.
I varje kapitel beskriver Johannes Guds väsen, hans ende Son och den heliga Anden. Johannes berättar om den treenige Guden. På det sättet håller han sig helt enkelt på trons kärna. Johannes sköter väl sitt teologjobb och visar att han behärskar det.
Johannes skriver om Skaparen genast i de första verserna. Utgångspunkt är det mäktiga Ordet som ”fanns hos Gud.” Det fanns före allting. Ordet har ett nära samband med Ordspråksboken beskrivning av Visdomen som jag läste för er i den första läsningen ”I urtiden formades jag, i begynnelsen, innan jorden fanns...När han spände upp himlen var jag där…när han lade jordens grundvalar, då var jag som ett barn hos honom.” Johannes ger en ledtråd och menar att vi kan identifiera Ordet som Visdomen.
Men har Visdomen eller Ordet någon mera bestämd identitet än som Ordet eller Visdomen? Då skall vi bara följa vad Johannes skriver om Ordet i sin prolog. Johannes ger ganska snabbt de avgörande ledtrådarna. Han skriver att Ordet är det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.
Johannes säger att Ordet är mycket bekant för alla, eftersom ”…Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.”
Det finns inga tvivel om Ordets identitet. Det är ingen annan än den som alla redan är bekant med. Han är den ende Sonen, som Gud har sänt. Honom känner man igen på det han gör. Det är de sju tecknen. De två första tecknen om vinet och brödet, berättar sitt tydliga språk om att Messias är redan här om någon inte visste det.
I samband med tecknen visar Johannes hur människorna tar emot Jesus. Det är avgörande att ta emot honom eftersom Johannes skriver ”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn.”
Hur man blir Guds barn förklarar Johannes på ett enkelt och lättfattligt sätt. På samma sätt som Jesus komprimerar lagen i det dubbla kärleksbudet så att den blir begriplig för människorna, på samma sätt komprimerar Johannes evangeliet i den s.k. Lilla Bibeln ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” Kortare och begripligare kan man inte uttrycka evangeliet.
När Johannes vill berätta vem Hjälparen är så gör han det i samband med Jesu förbön. I sin förbön säger Jesus att han skall sända lärjungarna Hjälparen, sanningens ande, som vägleder lärjungarna när Jesus går tillbaka till sin Far. Samtidigt lär han hur vi skall leva som Guds barn när han helgat oss. När lärjungen inser att det viktigaste är att lärjungarna älskar varandra, då vet lärjungen att den fått den heliga Andens hjälp. När vi älskar så vet och tror vi att Gud älskat oss först.



 

26 december 2015

PREDIKAN: JULAFTONEN (MF)


Martin Fagerudd
Julprofetian och julevangeliet
Julbön 24.12.2015
kl. 13 Rödsand kapell
kl. 15 Myrbacka kyrka
kl. 17 Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Luk 2: 1-20
Julen är motsägelsernas högtid. Julprofetian berättar att mörker skall förvandlas i ljus, styrkan fullkomnas i svaghet. De som bor i mörkrets land, skall se ljuset. De som tror skall se styrkan fullkomnas i svaghet. Det är en glädjens och dag då jublet stiger.
Profeten använder många liknelser för glädjen på vilken hans folk känner igen sig själv. Man gläds så som vid skörden. Skördedagen är för varje människa som odlar jorden en fantastisk dag, att få trots vädrets alla nycker, bärga in Guds säd. Och så använder profeten litet militärspråk, när han säger att man gläds såsom när man fördelar byte, efter att man segrat över en fiende.
Det är säkert ett mycket gammalt krig, så gammalt att hans folk knappast minns det. Midjan är ett folk i den arabiska halvöns nordvästra hörn, vid Röda havet. Kriget måste höra ihop med den tiden när Israel befriades från slaveriet i Egypten. När Midjan besegrades då var det en glädjens dag. Men det gjorde också gott att få glömma kriget. Det gjorde man då genom att bränna krigarstöveln och -manteln. Sedan kunde man också glömma kriget genom att smida svärd till plogar, för att få vänta nya skördar.
När profeten talar om mörkret som flyt för ljuset så är det en lika stor glädje som när ett barn föds. Nu talar profeten inte mera i liknelser. Han säger att ett barn har blivit fött, en son har givits oss.
Fastän det är ett litet barn så bär på sina små axlar all makt. Barnet bär också sådana namn, som ingen levande varelse burit varken före eller efter. Barnet heter Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig Fader, Fridsfurste. Det är ett barn man säkert minns.
Nu kommer profeten till ett viktigt avsnitt. När han nämner det svaga barnet som redan är en hjälte, så berättar han om evangeliet. Det är ju julevangeliet som berättar, att styrkan fullkomnas i svaghet. Jesus undervisade, predikade för och botade människor. Men när han utgav sig för alla på korset, då fullkomnas hans styrka i svagheten. Det gör den för att kärleken är sådan. Den är sådan att Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Man skall inte underskattaden. Den är så stark. Det är på det sättet Jesus arbetade. Därför talade Profeten inte heller i liknelser när han berättade om folket som vandrar i mörkret. Profeten menar just det galileiska folket. Det kallades för folket som bor i mörkrets land. Och det var just där som Jesus inledde sin verksamhet. Det var bland galiléerna han valde sina tolv lärjungar. I Jesus såg de ett så stort ljus, så att de kom tillbaka när han kallade dem, efter att de övergivit Jesus när han fängslandes. De fortsatte hans arbete.
Nu talar både julprofetian och julevangeliet om Guds kärlek. Det är ingen lam, ljum eller en kärlek som växlar för varje nyck. Profeten förklarar och beskriver hurudan Guds kärlek är. Den  är brinnande. Det är just vad profeten menar med Herren Sebaots lidelse.
Gud har en så brinnande kärlek till sina barn, till människan, till mänskligheten. Han vill att hans barn skall få välsignelsen som uppenbarades i krubban i Betlehem, i hans ende Son Jesus. Gud nöjde sig inte med att endast hans eget folk skulle nås av välsignelsen från Betlehem, utan han vill att alla folk, alla människor, hela mänskligheten, kall nås av den. Därför säger Gud genom sin profet att välsignelsen kall nå alla utan gräns. Och Gud brinner så i sin kärlek till sin Son, att han kommer att fullborda sin vilja.
Julen är motsägelsernas högtid därför att Gud vill oss något som ingen annan kan vilja. Gud sände sin Son, för att kalla alla in i välsignelsens gemenskap. Det är en välsignelse för hela mänskligheten.
Vi kan personligen ge uttryck för det på många olika sätt, genom att välsigna våra medmänniskor och be för dem. Jag får idag välsigna er, systrar och bröder. Därför att mörker förvandlats i ljus, styrkan fullbordats i svagheten, och för att glädjen och välsignelsen är utan gräns för er alla.