01 mars 2015

Predikan: 2 söndagen i fastan (MF)

Martin Fagerudd
Vad ser du när du ber och tror?
1.3.2015
kl. 10 Helsinge kyrka S:t Lars
kl. 12 S:t Martins kapell
Evangelium: Luk. 7:36-50
Vår tid har gjort Gud väldigt liten. Om man bara lyssnar på människor som säger att bara det onda sker. Man kan lätt tro gå med i de där tankegångarna. Men iaktta världen omring dig. Vad är det du ser, när du tittar med dina egna ögon och inte med någon annans?
Jag ka berätta vad jag ser. Någon hade ställt till med en måltid. Han som var värld heter Simon och är en farisé. Han hörde till ett politiskt parti som ville göra alla människor heliga och värdiga att höra till Guds folk. Jesus är också inbjuden. Det är ett tecken på stor heder att få inbjudan till måltid. Jesus och Simon är goda vänner.
Måltiden är annars en intressant händelse. Den blir plötsligt avnruten. En objuden kvinna kommer in i huset. Hon gråter häftigt och då ser alla henne. Varför gör hon så där. Värden måste ha kännt sig pinsamt berörd.
Kvinnan väter Jesu fötter med sina tårar, torkar dem med sitt hår och så kysser hon hans fötter och smörjer dem med balsam, som hon haft med. Det berättas att värden tänker för sig själv: ”Om Jesus skulle vara profet skulle han veta att det där är en syndig människa.” Han menar säkert att då skulle Jesus köra iväg henne.
Förrän någon sagt något alls, berättar Jesus en kort berättelse om två män som var skuld en tredje man. Den ena var skuld 500 denarer, den andra 50. Ingen av dem kan betala tillbaka. Båda får sin skuld efterskänkt. Jesus frågar fariséen som heter Simon: Vem av dem kommer att älska mest den de var skyldig. Simon svarar att den som stod mest i skuld.
Simon svarar rätt. Nu påminner Jesus honom att han har glömt något viktigt. Den som är värd brukar skall erbjuda vatten för fottvätt, eftersom gatorna var dammiga och man låg till bords. Så skall en värd också kyssa religiösa lärare välkommen. Det här har Simon glömt.
Kvinnan smörjer Jesu fötter med olja, kysser dem och torkar dem med sitt hår. Kvinnan har gjort det som värden borde ha gjort.
Jesus kunde ha skämtat med värden och sagt: Simon, jag känner mig inte riktigt välkommen i ditt hem. Det gör han inte. Han vill inte skämta bort ett viktigt ärende. Hon har gjort allt det Simon glömde, fastän det var hon som var främling i huset.
Kvinnan kanske ville säga med det här Jag ber om förlåtelse. Kan Gud verkligen acceptera mig, fastän jag är en syndig människa. Jag längtar både efter hans och människornas gemenskap.
Jesu ärende är inte att berätta om vem som är mer eller mindre syndig. Jesus vänder frågan med sin berättelse till en fråga om vem som älskar Gud mera. Han ställer frågan till dem som vet att de har gemenskap med Gud och som vet att Gud hör deras bön.
Kvinnans bön och tro öppnade för henne ett fönster till en värld som finns, men som inte många människor i vår tid vet om. Jesus säger med sin berättelse om den världen, att den världen är god. Den är så god att din tro på den världen hjälper dig i livet.
En del som tror på Gud, säger att han är stor. En god vän och kollega till mig brukar säga, att Gud är alltid större. Jag brukar också säga att Gud fyller hela universum och mycket mer, men det enda han vill fylla är våra hjärtan. Han som har hela världen i sin hand, för honom är inget för liten och för honom finns det inte några hopplösa fall. Till denna lilla värld sände han Jesus med en inbjudan till den världen som kallas Guds rike. Och Jesus frågar inte om vi är syndiga eller syndfria. Han inbjuder oss dit, utan att se till personen. När han gör det så inbjuder han oss till något som ingen själv skaffa sig eller förtjäna. Vad är det du ser när du ber och tror?

15 februari 2015

Predikan: Fastlagsöndagen (MF)

Martin Fagerudd
Övning i samtal med Gud del II
15.2.2015
kl. 10 Helsinge kyrka S:t Lars
kl. 12 S:t Martins kapell
Gud skapade människan för att samtala med henne. Han skapade henne inte för att han behöver henne, inte heller för att han känner sig ensam. Men han skapade oss för att vi också skall få veta hur det är att leva och finnas till.
Dessutom är vi i en så unik position bland allt skapat, att vi ständigt kan samtala med Gud. Det kräver inga former, för vad man får eller inte får säga. Vi kallar samtalet för bön, därför att det sker helt mellan människan och Gud. Där finns ingen emellan oss och Gud.
Jag har tidigare berättat hur Gud började samtala med människan. Det gjorde han först med Abraham. Han fick ett löfte om välsignelse eftersom han trodde. Sedan samtalade Gud via Mose med farao som han krossade, eftersom farao ville mäta sin makt med Gud. Sedan fortsatte Gud att samtala med sitt folk via domarna och profeterna. Men det ville inte bli till något eftersom människorna inte ville höra på dem. En del dödades, en del misshandlades men för alla slog man dövörat till.
När Gud valde att möta människan i sin Son, så visste Gud att det inte skulle gå bättre för Jesus än för profeterna. När Gud valde Jesus så valde han att möta människan direkt, ansikte mot ansikte. Det hade han aldrig gjort vaken förr eller senare.
Gud visste att Jesus inte undgår profeternas öde. Det är just därför som Jesus, lärjungarna och andra efterföljare är på väg mot Jerusalem. Jesus går som en god herde och ledare före dem alla, eftersom de är rädda. Herden kan också gå efter för att ha hålla hjorden samman, för att han uppsikt över den eller för att samtala med någon enskild. Han kan han också vara mitt ibland den, då när när han talar till dem alla.
Jesus samlar dem två gånger omkring sig. Först för att han vill säga något om resans mål och betydelse. Han säger det inte för att han är rädd. Han ger ingen falsk tröst för att säga, att det finns ingen orsak till att vara rädd. Han berättar rakt på sak resans mål; han skall lida och dö, och uppstå från de döda efter tre dagar. Jesus vet sin uppgift och kallelse så han kan bara följa den.
När Jesus nu för tredje gången berättar för dem att han skall lida och dö, så sker något överraskande hoppfullt. Jakob och Johannes ställer en fråga till honom om att få sitta till höger och till vänster om honom i hans härlighet och menar att det är kanske möjligt att påverka bordsplaceringen i Guds rike. För övrigt kan man inte säga annat än att bröderna har lyssnat noga på Jesus. Jesus skall ju uppstå från de döda. Det kommer att gå bra för Jesus.
Jesus menar inte att brödernas fråga är omöjlig, men att de nog inte vet vad de ber om. Det finns ett men... Därför frågar Jesus bröderna om de kan dela hans lidande och hans död? Vi vet från historien att de två bröderna aldrig var rädda av sig. De svarar helt kallt, att de kan de.
Till det svarar Jesus, att bröderna i vilket fall som helst kommer att få dela hans lidande och död. Men han säger att platsen till höger och vänster om om honom kan han inte dela ut. Det har Gud redan gjort och de platserna är för hedersgästerna.
De två bröderna är kända för sin oräddhet men också senare för sina kraftfulla predikningar. De kallades för åskans söner för sina dundrande predikningars skull. De hade varit i en Mästares lära. Det är också nu som Jesus samlar dem omkring sig för andra gången, för att berätta hur de skall leva i hans församling, som varandras tjänare och inte som varandras herrar och härskare.
Jag sade att Gud valde att samtala direkt med människan när han sände Jesus. När Gud samtalade första gången med människan så fick Abraham välsignelse. När Gud samtalade via Mose med farao visade han sin makt. Ingen härskare kan mäta sig i makt med den allsmäktige. När Gud samtalade med sitt folk genom domarna och profeterna, lovade han det stundvis dom och stundvis tröst.
När Gud sände sin son Jesus så säger Gud så menar han Nu utsätter jag mig för er dom. Vad gör ni? Det ledde till att Jesus dömdes som en falsk profet, orosttiftare och farlig person, fastän Jesus botade sjuka, befriade människor från demoner och gav dem ett en inbjudan till Guds rike att alla ryms med och att det inte finns några hopplösa fall. Alla människor lärde sig inte att känna Gud eller samtala med honom vid sitt möte med Jesus.
Det är genom Mose som människan lär sig känna Guds namn. Det var den första och enda gången som någon gud meddelade sin existens. Människan fick veta att Gud är den som är, den Gud som finns. När Gud sände Jesus lärde sig människan känna Guds fullständiga namn som är kärleken.
Att Gud är kärleken ser vi i Jesus, som lät sig dömas av människan. Men Gud visade att det är han som är domaren - och frälsaren, eftersom han kan upphäva dödsdomen.

08 februari 2015

Predikan: Kyndelsmässodagen (MF)

Martin Fagerudd
Övning i samtal med Gud
8.2.2015 kl. 10
Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Luk 2:22-23
När Maria och Josef bär Jesus till templet, så gör de så som man gjorde i Israel och som GT föreskriver. Varje förstfödd pojke skulle helgas åt Gud och bli Guds egendom. Det gjorde man till minnet av att Gud befriade sitt folk från slaveriet i Egypten. Det är en tillbakabetalning på en skuld som egentligen aldrig kan betalas tillbaka.
Den som läst Moseböckerna eller ens sett filmen Exodus – Gods and Kings känner till bakgrunden till denna befrielse. Filmen berättar på ett intressant sätt om Mose. Filmen binder ihop händelserna som gör det lättare att förstå berättelsen om Israels befrielse. Men den förskönar inget heller.
Jag har själv funderat på filmen och berättelsen i Bibeln. Jag kom underfund med att det är andra gången Gud tar kontakt med människan i berättelsen om Mose. Hur jag förstår det vill jag berätta.
Jag träffade min skolkamrat första gången på nästan fyrtio år. Jag tyckte att det var spännande att få träffa honom efter en så lång tid men jag kunde inte säga att jag kände honom fastän vi var goda kamrater i skolan. Nog hade han förändrats och nog hade också jag gjort det.
När Mose träffar Gud första gången, är situationen helt ny och mycket annorlunda än då när Gud träffade Abraham, som var den första människan som träffade Gud, när trons historia började. Mose känner inte till Abraham som levde 500 år tidigare. För övrigt är Mose uppvuxen i faraos hov så han vet inget varken om sitt folk eller om dess historia. Han visste inte ens först att han är en israelit, eftersom han sändes iväg i en liten korg på Nilen av sin mor som ville rädda honom.
Mötet med Gud lämnar Mose inte ifred. I något skede blir det klart för honom vad han skall göra. Han sätter igång sitt eget befrielseprogram. Igen möter han Gud som säger Det går långsamt. Med den där farten tar befrielsen hundratals år. Mose säger att gör något du själv, varsågod.
Det är intressant att filmen avbildar Gud som ett barn. Jag funderade på vad det kunde betyda. Fastän jag inte genast kom på något så är det en ganska lämplig gestalt för Gud och inte främmande för oss på något sätt.
Gud i barnagestalten är nog övertygande men kan ockå vara skrämmande, när Gud svarar på Moses fråga Följ med noga. Sen följer alla hemskheter som skall övertala farao att släppa Israel iväg. Först när Gud låter döda de förstfödda i hela Egypten mjuknar farao. Farao säger åt Mose hurudan gud kan döda barn!
Det går inte att försvara Gud på den punkten och jag hittar ingen vettig förklaring, men jag tänker ändå, att det är första gången människan kommunicerar med den ende, levande Guden. Människan befinner sig i en situation där hon vill mäta sina krafter med Gud. Det är också första gången människan kommunicerar med den allsmäktige. Det är också första gången Gud kommunicerar med en människa som inte tror på honom.
Denne ende, levande Gud är annorlunda än alla andra gudar. Människans egna gudar har gjort som människan velat, gjort att Nilen svämmat över som garanterat goda skördar och ett gott liv. Nu möts människan av den allsmäktige som kräver befrielse åt sitt folk. Denne Gud, som är den som är, har en egen vilja och ett eget mål med allt han skapat.
Vi kan streta emot Gud eller blint följa hans vilja. Vi kan protestera och göra motstånd. Gud har inte skapat oss till viljelösa statister. Han vill inte att vi skall oreflekterat vara ”ja”-sägare. Det är inte en sådan kommunikation som han eftersträvar. Han har gjort oss till sin avbild också i den bemärkelsen att vi har en egen vilja, som han inte kan eller vill manipulera på något sätt. Lika litet kan vi förstås manipulera hans vilja.
Gud har byggt åt oss en inbördes kommunikation som grundar sig på frivillighet. Men det finns några punkter som han inte viker en tum på. Den ena punkten är kärleksbudet. Han har skapat oss alla och älskar oss. Det andra punkten är hans mål med hela skapelsen, att allt kommer att befrias från död och förgängelse.
Det finns ännu en tredje punkt. Gud vill uppehålla tron bland oss. Det gör han genom Jesus för att vi skall minnas allt han gjort. När Gud sände Jesus ville han visa hurudan kontakten mellan honom och mänskligheten skall vara. Jesus uttryckte den här kontakten till genom tro och tillit och kallade Gud för Far. Jesus tjänade med sitt liv så att hans död och uppståndelse blev vårt eviga liv.
Genom den heliga Anden som Gud sänt, uppehåller Gud kontakten med oss och honom och genom den får vi också uppleva gemenskapen med honom. Gud har på många sätt velat uppehålla tron bland oss. Till sist ger han av sin egen Ande för att garantera att samtalet mellan oss och honom fungerar. Ingen annan kan hjälpa oss att uppehålla gemenskapen med Gud. Så här är det tills alla tvivel skingras när vi möter honom ansikte mot ansikte.

Predikan: 3 söndagen efter trettondagen (MF)

Martin Fagerudd
Trons historia
25.1.2015
kl. 10 Helsinge kyrka St Lars
kl. 12 S:t Martins kapell
Evangelium: Mark. 1:29-39
Vi firar idag trons söndag för att evangeliet berättar om att Jesus inledde sin offentliga verksamhet. Att Jesus funnits är det som satt djupa spår i vår värld, mycket djupare än någon annan åstadkommit.
När vi idag tänker på tron så är det, något vi förknippar med Jesus. Han betonade i sin verksamhet tron på Gud. Många som mötte Jesus, tog emot hans predikan, undervisning och botande och svarade med att tro på honom. Men det var inte Jesus som startade tron på Gud. Också tron har en början. Tron på Gud, som har skapat himmel och jord, har sin början för ca 4000 år sedan.
Trons historia börjar med en människa. Den första människan som trodde hette Abraham. Historian börjar med att som en blixt från klar himmel tar Gud plötsligt kontakt just med Abraham. Så här gör Gud i hela Bibeln. Han säger till Abraham ”Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig.” Sagt som gjort, det gör Abraham.
Sedan överraskar Gud Abraham med att säga ”Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna.” Abraham måste ha kännt sig verkligt speciell, samtidigt som säkert funderade någon gång på det att Varför just jag? Varför inte någon annan? Fast han fått ett sådant löfte så tycker Abraham aldrig att han är mer än alla andra. Gud valde Abraham för att han trodde. Abraham är trygg i sin tro och med honom börjar tron.
Gud vill att den här tron ska gå vidare, att den skall bevaras. Bibeln berättar hur tron bevaras och hur Gud uppehåller den. Den tro Abraham fick gav han i arv åt sina söner, vilkas barn i sin tur ärvde sina föräldrars tro. Med Jakob så blir familjen och dess avkomma ett stort folk som Gud lovade. Det växer till stora mått i Egypten.
I sitt slaveri har folket hunnit glömma sin Gud. Då utser Gud Mose till att påminna folket vem dess Gud är och vad Gud vill folket. Gud är den som är och som vill befria sitt folk från slaveriet. När det sker bor Gud återigen bland människorna liksom han bodde bland människorna i Eden, där han kunde vandra omkring. Han vägleder folket genom sin uppenbarelse.
Gud vill ge folket en konkret vägledning så att de alltid känner hans vilja, så att tron har liv. Gud ger det lagen genom Mose. Lagen berättar att Gud vill att hans folk skall leva i kärlek med sin nästa och hålla sig till sin Gud. Lagtavlorna är ett bra sätt att vägleda människor. Då behövs det också någon som alltid säger vad lagen betyder i olika situationer, eftersom människan inte alltid kan eller vill läsa. Det fungerade en tid, så länge Mose levde. Men vem skulle sedan berätta för dem?
Domarna kom och den första var Samuel. Efter domarna ville folket ha en kung. Han skulle förstås vara folkets ledare, men också kunna säga vad Gud ville. Det skedde inte alltid därför kom profeterna till hjälp och de fick sina ord direkt från Gud. Med kungarna kom också templena och emd dem kom präster som skötte tempeltjänsten och bönerna. Men folket var inte milda mot Guds profeter. De förföljdes eller föraktades eller dödades.
Att man inte lyssnade på dem ledde till att landet erövrades. Profeter försvann tills Johannes döparen kom några hundra år senare. Han upprepade vad tron handlade om. Men det var inte bara tron han berättade om, utan om den som skulle komma efter honom, Messias.
Jesus Messias kom och börjar sin verksamhet. Tron på Gud hade då funnits i ca 2000 år. När Jesus förkunnar Guds ord, så når tron ett nytt stadium. Jesus säger ”Guds rike är nära. Omvänd er och tro evangelium.Jesus menar med ”Guds rike är nära” att Gud vill komma på besök. När Jesus säger ”Omvänd er” så betyder det att människan skall göra sig redo för Guds besök och när han säger ”tro evangelium” så betyder det att, ta emot den glada inbjudan. Gud valde Jesus att frambära inbjudan för att han Jesus till sin son. Gud säger ju vid Jesu dop Han är min utvalde. Lyssna på honom.
Jesus hade valt Kafarnaum till boplats för att den är en central plats i det område, där också profetens ord blir verklighet ”folket som bor i mörker har sett ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga har ljuset gått upp.” Det är där folket lever utan kunskap om Gud. Galileen blir Jesu första arbetsfält.
Berättelsen som visar att Jesus var god bekant med Petrus och hans familj, är unik. Den sammanfattar Jesu hela verksamhet i Galileen. Han botar sjuka, driver ut demoner, samt predikar och undervisar i synagogorna i hela Galileen. Han jobbar först där människorna lever i ett andligt, psykiskt och fysiskt mörker. På det här sättet förbereder han dem för att ta emot Guds besök, som hela, friska människor, i tro på Gud.
Det är klart att Gud vill bo hos sitt folk. Gud själv förbereder sitt folk för sitt besök genom att sända Jesus. Allt sker säkert enligt Guds plan, men mänskligt sett går planen i stöpet. Jesus dör. Hur kan planen då förverkligas?
Vi har fått lagen och profeterna, som berättar hur vi kan bevara tron. Sedan sände Gud Johannes och sist Jesus. Ännu efter Jesus sänder han den heliga anden. Utan Anden kan vi inte ha kontakt med Gud, eftersom Jesus gått till sin himmelske Far. Anden är vår hjälpare. Den hjälper oss att tro på Gud och minnas Jesu ord.
Det här betyder att alla som tror är välsignade. Med Abraham börjar trons historia. Den fullbordas med Jesus och med den heliga Anden som bevarar tron hos oss. Det betyder att Gud är på ett osynligt sätt hos oss, ända tills det är alldeles uppenbart att vår himmelske Far bor hos oss.

18 januari 2015

Predikan: 2 söndagen efter trettondagen (MF)

Martin Fagerudd
En programförklaring om ett fullbordat program
Välsignelse av förtoendevalda i Vanda svenska församling
18.1.2015 kl. 10 Helsinge kyrka St Lars
Evangelium: Luk. 4:16-21
Lukas är den enda av evangelisterna som berättar att Jesus kunde läsa. Det är just i samband med en bibelläsningen som Jesus förklarar programmet för sin verksamhet. Han berättar att han möter alla som människor. Han tar i betraktande hela människan, så att han botar dem från sjukdomar, ger dem ett gott budskap och ett hopp, som befriar dem till att leva. Jesus ger människan det vad hennes kropp, själ och ande behöver.
Läsehändelsen innehåller också undervisning. Efter att Jesus läst ur profeten så undervisar han också och berättar vad det betyder som han läst. Det betyder inte samma som för profeten Jesajas åhörare, som levde i fångenskapstider.
När Jesus undervisar är det en ny situation. Jesus säger att det han läst, redan har gått i uppfyllelse för dem som hör honom. Det finns en skillnad mellan Jesajas och Jesu budskap. Visst är Jesajas budskap också Guds ord. Det handlar i sin situation om något som skulle ske i framtiden, medan det som Jesus säger redan skett i aktuell tid, när han talar det. Av det här vet vi att Guds ord när Jesus undervisar, är Guds levande ord, därför att Jesus själv är Guds levande ord.
Jesus läser och underviar det här i Nasarets synoagoga. Hans tal får en positiv respons. I något skede kommer frågan ”Är det inte Josefs son?” tillsammans kanske med kommentarerna Det här är ju hans hemstad. Han kan säkert göra mycket mer här. Vi är ju hans kompisar.
Men Jesus gör inga tecken, för att inte tala om att han skulle bota någon där. Hans familjs grannar kanske tänkte att Jesus skulle öppna en filial där och att hans kompisar skulle få special-behandling.
Jesu verksamhetsområde är mycket större och det finns på annat håll. Det börjar där, det kallas för mörkrets land eller dödsskuggans dal. Det är där man inte på länge hört något löfte från Gud, nämligen i Galiléen, på Gennesarets nordvästra strand. Där börjar Jesus sin verksamhet, fast han proklamerade sitt budksap och program i sin hemstad, där han vuxit upp. Men där var han ingen profet. Inte förrän Gud uppväckte honom från de döda. Då trodde man också i Nasaret. Bättre sent.
Visst skulle det vara roligt att säga, nu när ett nytt församlingsråd tillträtt, att det program som har förklarats för alla så har redan fullbordats.
Men vi är inte i samma position som Jesus men nog i samma som lärjungarna. Jesus ger lärjungarna uppdraget, att förkunna det goda budskapet för alla folk i hela världen. Den uppgiften ger han i Apostlagärningarna. Det sker på samma sätt som när Jesus förklarar sitt program och berättar vad han skulle göra.
I Apg berättar han vad lärjungarna skall göra. De skall göra precis som han. De skall möta människorna och behandla dem som hela människor. Uppgiften är lätt, men människor kan vara komplicerade. Det gör att lärjungarna råkar i alla möjliga situationer, som sätter dem på prov, när de skall tillgodose människors andliga, fysiska och psykiska behov. Det församlingen annars gjort från första början oc det gör den fortfarande.
Det för med sig förstås arbete, när församlingsrådet skall jobba ihop. Det är inte så svårt men kräver att var och en sätter sig in i uppgiften. Dessutom är vi inte ensamma. Församlingen har valt er alla till att utföra uppgiften, men det är Herren själv som har gett er uppdraget och samtidigt själv välsignar er till det.
När församlingsrådet välsignas till uppgiften, så följer detta ett mycket gammalt formulär från den första kristna kyrkans tid. Församlingsrådets ledamöter blir välsignade genom handpå-läggning och bön denna dag, då alla era förtroendevaldakolleger i Vanda också blir välsignade i sina respektive församlingar och högmässor. Gud välsigne er och Herren vare med er i alla skeden i livet.
Mycket arbete finns. Det gör det ända tills ert mandat fullbordas och långt efter er tills tiden fullbordas. Församlingen har valt er till att utföra det. Ni sköter det er del av tiden och på er plats här i Vnada svenska församling. Tillsammans bistår vi också det lokala och det globala ekumeniska arbetet genom dem som har fått den kallelsen, samtidigt som vi också är ett med alla andra kristna kyrkor i vårt land och överallt i världen.
Vårt arbete här i Vanda svenska församling är inte bara vårt. Inte heller församlingen är bara vår. Den är Kristi församling och arbetet vi utför är Kristi arbete. Han sade det ju redan i början "Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig." Jesu arbete fortsatte så länge han levde, men det slutade inte på korset, utan fortsätter här tillsammans med oss. Det tror vi och vet vi att han gör, liksom hela kyrkan och församlingen med oss.