13 april 2014

Predikan: Palmsöndagen (MF)


Martin Fagerudd:
Är du förberedd?
13.4.2014 kl. 10 Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Joh. 12:1-8

Vi har med oss idag många ungdomar som har förberett sig för uppgifter i församlingen. De har deltagit i hjälpledarutbildning. Idag när de blir välsignade till sin uppgift så är de väl förberedda för sina uppgifter. Att vara förberedd är att tänka på sin uppgift.
Vad kan en hjälpledare vänta av sina uppgifter? Jag tror att ni väntar er trevliga läger, sådana som ni själva varit med om. Dit kommer ungdomar, sådana som ni var, men inget är lika som förut. Ni har nu erfrenhet och ni har fått viktig utbildning så att ni skall klara er på läger tillsammans med dem som inte varit förr på läger.
Ingen behöver gå oförbredd in sina uppgifter. När församlingen kallar till en uppgift så utrustar den först. Välsignelsen som ni får idag är lika viktigt som den utbildning ni fått. Förutom att församlingen ger utbildning så välsignas alla till tjänst för Gud och församlingen. Det sker genom handpåläggning och bön. Ingen är för ung för att tjäna Gud.
Jesus förberedde sig också för sin uppgift. Till hans förberedelse hörde att han skulle fasta i öknen. Det gjorde han i 40 dagar. Efter det blev han också prövad, för att var och en kunde se att han är förberedd för sin uppgift. Han klarade prövningen. Han var förberedd för sin uppgift, som inte var lätt. Han skulle predika, han skulle bota sjuka och driva ut onda andar ur människor och bota alla slags sjukdomar.
Jesus är inte bara läkare, som förstår sig på människans kropp och fysik. De är förstås viktiga, utan dem kan man inte leva och arbeta utan förhinder. Jesus förstår sig också bra på människans själ och ande, de behöver också vård. Jesus sköter människor på alla sätt, han tar hand människans kropp, själ och ande. Han tar hand om hela människan. Det är en svår uppgift. Men Jesus var förberedd.
Idag så berättas det att Jesus förbereder sig för det sista han skall göra som människa. Det sista som en människa måste göra, är att dö.
Jesus hälsar på hos sina vänner, syskonen Marta, Maria och Lasaros, som bor ett par kilometer från Jerusalem, i byn Betania. Lasaros hade Jesus uppväckt från de döda litet tidigare. Men i dag berättas det särskilt om lilla syster Maria.
Maria hade köpt en dyr olja, som kallas för nardusbalsam. Den kostade lika mycket som en människa förtjänade under ett helt år den tiden. Maria tar flaskan och smörjer Jesu fötter och torkar hans fötter med sitt hår, just när de äter tillsammans.
Judas tycker att det är slöseri med en dyr vara.Man kunde ha sålt den och kunnat köpa sig en massa trevligt. Men Jesus säger att bry dig inte. Det är något som Maria vill göra för Jesus. Hon har sparat den här oljan åt honom, eftersom han snart skall begravas.
På Jesu tid var det vanligt att man smorde in de avlidna i välluktande oljor och örter. På det här sättet hedrade man sina avlidna på Jesu tid. Vi gör på samma sätt. Vi hedrar och visar vår omsorg mot våra avlidna genom tvätta dem,  klä dem i rena kläder och hålla begravning. På begravningen sörjer vi med de anhöriga, påminner om allt det goda som den avlidna hade gjort i livet, och till slut tröstar de sörjande att det finns liv efter döden.  Och bland dem som lever, minns vi särskilt de fattiga, de som har det svårt och motigt i livet, för de finns alltid hos oss.
Känner du att du är idag förberedd för ditt liv? Vi kan vara säkra på att vi aldrig vet vad som möter oss till hundra procent. Men vi kan också vara hundra procent säkra på Gud, att han vet allt och att han vet allt som kommer i vår väg. Liksom vi kan vara till hundra procent säkra på att han är med oss. I hans sällskap är vi aldrig ensamma. Han hjälper oss även när vi är oförberedda.
Kvinnorna som kommer till graven, var förberedda på att smörja Jesus med oljor och örter, så som man gjorde med döda den tiden. Men graven är tom. Det var de inte förberedda på. Jesus har uppstått! Nu behövdes deras förberedelse inte mera. Maria hade ju smort Jesus före hans begravning. 
Eftersom Jesus har uppstått, behöver han heller ingen begraving mera. Han lever och på samma sätt får vi också livet så som Jesus fick när det är dags. Gud har förberett oss på det när Jesus uppstod. Då är vi förberedda på allt.

16 mars 2014

Predikan: 2 söndagen i fastan (MF)


Martin Fagerudd:
 Föräldrars tro hjälper barnen
16.3.2014 kl. 10 Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Mark. 9:17-29
Det finns några berättelser i NT där antingen en mor eller en far möter Jesus. Jag kommer ihåg åtminstone tre berättelser, om två pappors och en mammas möte med Jesus. De ber om hjälp av Jesus för deras svårt sjuka barn. Berättelserna har också ett annat drag.
Av de tre berättelserna, så handlar en om en syrisk-fenicisk mammans möte med Jesus. Sedan så finns det också synagogföreståndaren Jairus möte med Jesus. Och till sist dagens berättelse om en pappa som ber om hjälp för sin son som har en stum ande.
En pappa hade kommit till Jesus för att hans son hade en stum ande, vilken kastade omkull pojken, var som helst, så att han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Det här är kanske den enda NT:liga beskrivningen på en neurologisk sjukdom. Sjukdomens symptom liknar mycket beskrivningen av ett epileptiskt anfall.
På Jesu tid fanns det inte läkare för vanligt folk, det hade endast de rika råd med. Men så var det också vanligt att man ansåg att det var andar som var orsaken till sjukdomarna. Därför botade man de sjuka genom exorcism, det är genom att driva ut andar. Det gör också Jesus han botar de sjuka med sitt ord. Jesus var också en exorcist.
Det är ju klart att också lärjungarna använder samma metod som sin Mästare. De hade också försökt driva ut anden ur den sjuka pojken. De hade inte lyckats. Jesus menar att de har inte tillräckligt med tro och han låter smått förvivlad. Han sägeratt ingenting är omöjligt för den som tror och säger bestämt till sist För hit honom!"
Pojken får igen ett sjukdomsansfall. Pappan är förtvivlad. Han känner säkert skuld för att hans son är sjuk och för att han inte kan hjälpa sitt barn, så att han utbrister ”…. förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan." Jesus sade: "Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror." Då ropade pojkens far: "Jag tror. Hjälp min otro!"
Jesus botar pojken. Jesus tycker att det här är galet, att hans lärjungar inte kunde hjälpa pojken, men ännu mer galet tycker han att det är att de inte heller ber Jesus om hjälp. Det förstod åtminstone pappan att göra. I alla dessa tre berättelser blir de sjuka barnen friska.
Berättelserna har också ett annat drag. Det är föräldrarnas tro som hjälper barnen, därför att de ber Jesus hjälpa. På det här sättet får också föräldrarna hjälp till sin tro. När Jairos får höra att hans dotter är död, så säger Jesus mycket uppmuntrande till honom ”Var inte rädd, tro bara.” Den syrisk-feniciska kvinnan har en mycket stark tro, men också hon får hjälp av Jesus. Hon fick svar på sin bön, men hon fick också en ny gemenskap, med Gud och Jesus.
Idag har konfirmander hjälpt till med att förbereda och genomföra den här högmässan. Ni är konfirmerade, så ni är på tröskeln till vuxenlivet, fast ni nog barn ännu och länge beroende av era föräldrars hjälp. Också era föräldrars tro har hjälpt er och hjälper er fortfarande.
Ni kommer inte alltid att vara barn. Också ni blir snart vuxna. Därför är det viktigt att ha en egen, personlig tro. Ni kan uttrycka den idag, genom att delta i trosbekännelsen tillsammans med församlingen. Det är den samma tro, som har hjälpt era föräldrar. Det är samma tro som har hjälpt era föräldrar att hjälpa er.
Vi får alla idag instämma i den tro, som har hjälpt våra föräldrar och deras förädrar. Den hjälper oss idag.
När Jesus botar de sjuka barnen så har viktiga följder. Jesus tar barnen och hela deras familjer med i sin gemenskap. När han gör så betyder det att hela familjer blir Guds barn. De blir alla räddade från det onda och den onde.

10 mars 2014

Predikan: 1 söndagen i fastan (MF)


Martin Fagerudd:
Har du mött djävulen?
9.3.2014 kl 10
Helsinge kyrka St Lars
Evangelium: Matt. 16:21-23

Jesus kämpade mot allt slags ont. Förrän han gör det, möter han själv djävulen. Jesus hade frestats av djävulen på tre punkter: att inte lita på Gud, att vilja vara mer än en människa, och att inte ha Gud som sin herre. Det var här, i början på sin väg mot lidandet, som Jesus mötte djävulen. Jesus övervann prövningen.
Djävulen beskrivs inte egentligen alls i Bibeln, hur han t.ex. ser ut. Inte heller Gud beskrivs på något sätt i Bibeln. Djävulen beskrivs inte, för att ingen människa skall kallas för djävul. Inte heller Gud beskrivs för vi vet att ingen människa är som Gud. Men liksom Gud och djävulen, så kan människan göra både det goda och det onda. Därför är ingen människa varken helt ond eller helt god.
På Jesu tid tänkte människorna att djävulen och demonerna, de onda andarna är skuld till allt ont, även till sjukdomar. Jesus själv anser att djävulen försöker med sjukdomen få grepp om människan. Han menar inte att människan förtjänat sina sjukdomar och sina lidanden, fastän de flesta människor tyckte så på Jesu tid.
Jesus menar istället att människan är föremål för djävulens onda arbete, liksom allt det goda som Gud skapat. Gud såg att allt som han gjort är gott. Djävulen igen försöker förstöra det goda som Gud gjort, så att ingen människa skall tycka att Gud gör något gott, och att han inte heller finns.
Jorden har över 6 miljarder människor. Jag läste nyligen att 1 miljard människor lider av något slags handikapp, som gör det svårt för dem att röra sig. En sjätte del av jordens befolkning! Föreställ er att alla dessa skulle tycka att jorden och livet är dåligt, så att de alla skulle tappa modet, tron och hoppet. Men jag tror inte det är så. Tvärtom tror jag att de får kraft av att höra om Jesus som hjälper och om alla människor som gör det goda.
När Jesus botar sjuka, vill han att alla ska få känna sig vara Guds barn och att Gud inte glömmer någon. Jesus kämpar mot ondskan för att befria människan. Det gör han så att var och en ska kunna erfara respekt och känna samhörighet med alla andra människor. Alla är ju föremål för vår himmelske Fars godhet.
Men Jesus vet att djävulen frestar människan och människan kan fresta Gud. Vi har hört exempel på det idag. Huvudpersonerna i den berättelsen är Jesus och Petrus.
När Jesus berättar om att hans skall lida, så säger Petrus, att ”må Gud bevara dig, något sådant skall aldrig hända dig.” Jesus svarar honom ”Håll dig på din plats Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.” Varför kallar Jesus Petrus för djävulen?
Jesus talade flera gånger om att han ska lida, men Petrus förstod inte vad Jesus menade. Därför förstod han inte heller att han frestade Jesus att avstå från sin uppgift. När Petrus frestar Jesus, så frestar han också Gud. Gud hade ju sänt Jesus på sitt uppdrag. Jesus säger till Petrus att människan inte kan förstå Guds tankar på förhand. Petrus förstod inte att Jesus skulle rädda hela mänskligheten. Det gör han först efter Jesu uppståndelse.
Djävulen vill, att människan skall lida, fysiskt, psykiskt och andligt. Det fysiska och psykiska känner vi bra till. Det andliga lidandet är kanske värre än något annat. Det andliga lidandet är att lida av Guds frånvaro och tystnad.
Jesus led psykiskt och fysiskt, av förföljelsen, av misshandeln och avrättningen på korset. Det är just på korset han ropar ut sitt andliga lidande Var är du Gud? Varför tiger du  Varför har du lämnat mig ensam?
Efter Jesu uppståndelse är de lättare att förstå meningen med varje moment i hela händelseförloppet. Gud teg, för att Jesu lidande, död och kors skall få tala. Gud talar till oss med Jesu kors på ett bekant språk, som alla människor förstår. Alla är bekanta med lidandet och alla känner till döden.
Fast det kan se ut att Gud är tyst och långt borta, så är han närmast, där prövningarna är störst. Eftersom Jesus övervann prövningarna, då vet du vem som kan bäst hjälpa dig. Och att inget kan göra dig ont. Det onda har redan fått sin dom. Jesus bytte uppriktigt och frivilligt,vår dödsdom mot sitt liv. Vi fick hans eviga liv istället.

18 februari 2014

Predikan: 3 söndagen före fastetiden eller Septuagesima (MF)

Martin Fagerudd
En fullkomlig värld
16.2.2014
kl. 10 Helsinge kyrka St Lars
kl. 12 St Martins kapell
Evangelium: Matt. 19:27-30
Jesus stöter på en rik och ung man som ockå vill bli fullkomlig. Han lever rätt och håller buden. Men ändå tycker han att något fattas. Jesus ger honom ett råd, med vars hjälp han kan bli fullkomlig ”gå och sälj allt du har och följ sedan mig. Då får du en skatt i himlen.
Mannen går sin väg, utan att säga något. Han tänkte att det skulle vara lättare att bli fullkomlig, att köpa eller skaffa sig något. Så gör människan ofta och tänker att det är viktigare att ha än att ge.
Jesus säger ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” Trots att lärjungarna levde i fattigdom, precis som Jesus, blir Petrus orolig. Han vet, att åtminstone han inte är fullkomlig. Men han vill bara försäkra sig om att de alla får det som Jesus lovat dem. Petrus och lärjungarna hade hela tiden längtat efter Guds rike, när de lämnade allt och följde Jesus.
Men människor fungerar inte så, att de orka vänta på sin lön. De vill ha sin lön genast, för att man vill leva nu. Det är inte helt oförnuftigt, t.o.m. världens äldsta kollektivavtal, Gamla testamentet, säger att dagslönaren måste få ut sin lön förrän solen går ner.
Människan är lika otålig när det gäller Guds löften och infriande av dem. Å ena sidan är de så stora, att det är svårt att få ett grepp om dem. Och å andra sidan vet man ju inte ens, om Gud finns. Det är förstås en utmärkt ursäkt, genom vilken man slipper hela frågan om Gud.
Petrus hade nog aldrig tänkt att han måste bli fullkomlig för jobbet, som han personligen hade blivit handplockad till. Han var den första som kallades, och han är också den främsta lärjungen genom alla tider. Men ingenstans kan man läsa, att han skulle ha tänkt att han hade större förmåner än någon annan. Ändå varnar Jesus honom för att ta det för självklart att han har en fin position i Guds rike. Det är till Petrus, den förste och främste lärjungen, som Jesus säger många som är först skall bli sist.
Ingen människa är vare sig perfekt eller felfri. I en perfekt värld behöver man ingenting, allra minst Gud. Gud har inte heller skapat någon ”perfekt människa”. Han har en annan strategi med sitt skapelsearbete och det har ett annat syfte.
Eftersom Gud inte skapade någon människa perfekt, så är det något annat som han understryker. Det sägs i skapelseberättelsen, när Gud såg på det han skapat, så fann han det gott. Gud skapade inte en perfekt och felfri värld, utan en god. I det perfekta finns inte utrymme för något. Men det goda ger utrymme för tro, hopp och kärlek.Likaså finns det också utrymme för det onda, det som är fel och det ofullkomliga.
Visst kunde Gud ha skapat allt fullkomligt, eftersom han själv är fullkomlig. Men han gjorde det inte. Han skapade inte heller människan perfekt och felfri, fast han skapade henne till sin avbild. Att människan är Guds avbild betyder, att Gud skapade henne till att avbilda Guds innersta väsen. Guds innersta väsen är kärleken och godheten.
När Gud låter människan vara sin avbild, då ger han utrymme åt människan att vara god. Det är något långt bättre än att vara felfri. Felfrihet väcker inga känslor. Men godheten väcker känslor. Vi vet ju att vi skapade som kännande och tänkande människor, med betoning på kännande.
Gud var inte rädd för att skapa människan så att hon inte kan undvika felsteg och misstag. Därför var han inte heller rädd för att kalla Petrus. Han visste att Petrus varken skulle kunna undvika fel eller misstag. De hörde till Petrus liv, massvis. Gud kallade Petrus för att han skulle göra det goda. För hans del betydde det att fiska människor. Det är kärlek. Det är uttrycket för Guds kärlek. Därför är Petrus jobb inte Petrus förtjänst, utan Guds.
Det som gör Guds värld så spännande och intressant, är att Gud vill att vi som hans avbilder, skall göra det goda, för att avbilda Guds innersta väsen. Vi vet att vi sällan lyckas, oftare nog det motsatta. För det har vi förtjänat straffet. Istället tog Jesus på sig straffet, fast han var oskyldig. Och istället för straffet har vi fått det eviga livets gåva, det som alla lärjungarna får. Det är det som gör Guds värld fullkomlig och beror på Guds fullkomliga godhet.

Predikan: 5 söndagen efter trettondagen (MF)

Martin Fagerudd
Monopol på det goda
9.2.2014
kl. 10 Helsinge kyrka St Lars
kl. 12 St Martins kapell
 Evangelium: Mark. 9:38-41
Jag hörde en diskussion under studietiden på hemvägen i spårvagnen. En av mina kurskamrater som var hemma från Lappland deltog i den. Jag kommer ihåg kurskamraten bra, eftersom han gärna delade med sig av sina åsikter på föreläsningarna. Han hade åsikter om det mesta.
Jag kommer ihåg särskilt en gång, när han sade Jag hörde inte evangelium förrän jag var 20 år gammal. Jag tänkte först att han aldrig hört en predikan förr, men det kunde han inte ha menat. Nog fanns det predikanter där, ifall han inte bodde i utkanterna av någon kommun. Jag förstod det så, att han först då förstod vad evangeliet betydde. Jag tyckte inte det var hemskt sent han förstod det.
Min kurskamrat diskuterade med en sporadisk resekamrat i spårvagnen och sade bl.a. Inte har kyrkan monopol på sanningen och Jesus. Hans resekamrat instämde stillsamt. Så upptäckte min kurskamrat också mig, att jag satt framför honom. Jag glömmer aldrig det han sade åt mig Du instämmer säkert i det här. Jag sade försiktigt Nog gör jag det. Diskussionen var så intressant, att jag helst hade velat bara lyssna och fundera, men nu var jag med.
Det är säkert därför jag kom ihåg episoden, som jag halvt ofrivilligt togs med in i helt oförberedd, när jag läste dagens evangelium.
En sak är säker. Jag har haft ganska länge tid på mig att tänka på diskussionen, men efter den händelsen före denna dag har jag inte gjort det. Att jag nu gör det beror igen på min långa arbetserfarenhet.
Det som gör församlingsarbete lätt är, när man tillsammans med sina kamrater i det stora hela är på samma linje. Det är lätt att fatta beslut och det är lätt att komma överens.
När man har helt olika utgångspunkter märker man, hur svårt det är med arbete som handlar om övertygelse, ideologi och om tro. När någon uttrycker vad den tror på, då är det svårt, om inte omöjligt att kunna ändra på den människans ståndpunkt.
Då ger också lättare utrymme för mindre grupper att skapas, då osämja och oenighet råder om de stora gemensamma sakerna. Då blir det tryggare och lättare att fungera i en liten grupp, där det känns bra, där man bryr sig och tar hand om varandra. Men en sådan grupp kan skapa också som är något bland det värsta som finns.
Att höra till en grupp kan ha katastrofala följder. Typiskt för gruppbeteende är att sådana grupper ofta föreställer sig ha rätt, och att alla som inte tänker lika är fiender, som man eventuellt också motarbetar. Sådana grupper tänker: Alla andra har fel. Vi ensamma står för sanningen.
Det är rentav livsviktigt att vi i vår församling strävar efter endräkt och att ena församlingen. Det är säkert omöjligt att nå en 100 % -ig endräkt och enhet, men det är värt att sträva mot det, eftersom vi då också har större förståelse för andras åsikter. Då verkar vi ia alla fall enligt vår församlings mål som är att göra gott. Och då gör vi alla fall så som vår Herre vill.
I ett reportage i en dagstidning beskrev man gruppbeteende. Kände sig gruppen hotad kunde man göra de som hörde till andra grupper verkligen illa, utan att man ens reflekterade över att det bara var en övning.
Också lärjungarna hemfaller idag åt gruppbeteende. Johannes säger till Jesus ”Mästare, vi såg en som drev ut demoner i ditt namn, och vi försökte hindra honom, eftersom han inte hörde till oss.”
Jesus skyndar att rätta till den felaktiga uppfattningen, att endast han och hans lärjungar har rätt till det goda. Därför säger han ”Hindra honom inte. Ingen som gör underverk i mitt namn kan genast efteråt tala illa om mig. Den som inte är mot oss, han är för oss.” Jesus menar att en sådan människa, som inte genast tar ställning för honom, är inte en motståndare. Han menar att en sådan som inte genast tar ställning för honom, men ändå gör det goda, inte skall gå miste om sin lön. Jesus menar att ingen har monopol på vare sig sanningen, Gud eller honom själv.
Att kyrkan predikar Kristus betyder inte att den har monopol. Den predikar helt enkelt därför att den medvetet vill vara på Guds sida, så att den kan göra det goda. Det goda finns till allas förfogande, som var och en kan fritt disponera.
Det goda är inte någon enskild människas eller människogrupps egendom. Gud är alldeles för stor för det. Han är god så att han ger alla möjligheten till det goda. Och den som gör det goda kan inte på något sätt vara emot vare sig Gud, Kristus eller sanningen. Det menar i alla fall Jesus, och Gud med honom.