05 april 2015

Predikan: Påskdagen (MF)

Martin Fagerudd
Inget kan skilja människan från Gud
5.4.2015 kl. 10
Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Matt. 28:1-8
Jag hörde nyligen att senaste år var ett dystert år igen för alla dödsdömda. Tusentals avrättades. Vi måste också anta att det fanns oskyldiga bland dem. I en undersökning som gjordes i USA av flere juriststuderanden under ledning av sina lärare, fann de att en stor del var dömda på mycket lösa grunder och att flere av dem i själva verket var oskyldiga till det de hade anklagats och dömts för. Guvernörerna i flere delstater stoppade genast verkställandet av dödsdomarna.
Det här har fått mig att tänka, hur många är det inte i vår värld som blivit offer för justitiemord, och blivit oskyldigt dödsdömda och avrättade. Skulle inte de också vara värd av en uppståndelse, liksom de mördade stundenterna i Kenya, annat än i form av en posthum upprättelse. Det här sker inte bara i totalitära stater utan i den s.k. västvärlden för vilken mänskliga rättigheter är en grundläggande värdegrund.
Vi vet också att utgången av Jesu rättegång var bestämd på förhand. Han dömdes på lösa och felaktiga grunder, för att människorna ville det. Men inte för att Gud ville det. Det var människorna som krävde hans offer. Gud krävde inte offer. Gud krävde ju inte heller offer av Abraham, att han skulle ha offrat sin son Isak.
I jesu fall så fick människorna sin vilja igenom därför att de också trodde att det var Guds vilja. Människan har alltid misstagit sig på Gud, när hon krävt offer. Allra värst är det när hon tror att genom att själv skapa sig en gud, gör hon något som är väldigt bra och behagligt.
Människorna som dömde Jesus misstog sig på Gud därför att de inte visste att Jesus var Messias. De misstog sig därför att de trodde Jesus var en falsk profet. Också Paulus säger i sitt tal på atenarnas areopag, att människorna misstagit sig på Gud när de gjort sig så många gudabilder. Det betyder att alla människor har misstagit sig på Gud. Det är också ett absolut klart faktum att människan kan möta Gud i denna värld, när man minst annar det.
Men eftersom människan misstog sig på Gud i fallet med Jesu, så upphävde Gud Jesu dödsdom på tredje dagen, så som han hade lovat. Det betyder att Jesus är Messias. Det vad han sade och gjorde är sant. Det gäller fortfarande tack vare Guds ingripande. Och de som då trodde på Gud för det vad Jesus gjorde, gjorde det inte förgäves.
När bibeln talar om omvändelse så menar den att människan skall att omvända sig Gud från sitt "misstag". Det är misstaget, att människan misstagit sig på Gud. När Bibeln talar om Gud så berättar den alltid så mycket som människan behöver veta om Gud.
Bibeln berättar om Guds första möte efter syndafallet med människan så är det Abraham Gud möter. Det första Gud lovar människan Abraham är välsignelse. I det andra mötet med människan så berättar Gud sitt namn för Mose. Guds namn är ”Jag är”. Det betyder att människan tappat så totalt kontakten till Gud att han måste på nytt presentera sig för människan. Han berättar för människan att han är den som lever. Det är en viktig uppgift, eftersom många människor kämpar emot det ännu. Efter det så berättar Gud med Mose hjälp, vad det är han vill människan, när han ger henne buden.
När Bibeln berättar om Guds möte med människan genom sin Son Jesus, så berättar Gud mera både om sitt namn och sin vilja. Det är just med Jesus som han visar sin vilja, och upphäver Jesu dödsdom. Gud vill att vi skall leva. Det är uttrycket för hans innersta väsen som är kärleken. Den tron uppehåller han hos genom att han skänkt oss den heliga Anden, hans eget väsen, för att vi inte skall missta oss på honom flere gånger. Därför har Kristus uppstått! Han har sannerligen uppstått!
Skall vi oroa oss för de oskyldigt dömda? Det skall vi alltid göra, fastän många länder och folk handskas med människolivet som det skulle vara en produkt, vars värde växlar lika som marknaderna i vår värld där den anses värdefull bara för vad den kan och förmår. Vi tänker inte så, eftersom också de som har begränsad förmåga, liksom de som har svårt att ens leva och ta hand om sig själv, har också ett gränslöst värde.
Gud vill att du skall leva. Inte ens ett kors kan skilja oss från Guds kärlek. Kvinnorna som kom till graven för att smörja Jesus för hans begravning, fick en ny glädje. Vi tar del i den glädje. Jesus är inte död. Han har uppstått från de döda, och han går med er varthelst ni går, vid er sida.

30 mars 2015

Predikan: Palmsöndagen (MF)

Martin Fagerudd
Hosianna Davids son!
kl. 10 Helsinge kyrka S:t Lars
kl. 12 St Martins kapell
Evangelium: Matt. 21:12-22
Det känns kanske litet konstigt, men kyrkoåret berättar att Jesus red två gånger in i Jerusalem. Bibeln berättar att han red in i Jerusalem bara en gång. Nej, det är inget fel med kyrkoåret och inte heller är det något fel med Bibeln. Att kyrkoåret berättar om två gånger har två orsaker. På första advent berättas det att Jesus kommer första gången till sitt folk. Idag på palmsöndagen berättas det att Jesus rider mot sin förnedring och död, men att han skall komma tillbaka i ära och härlighet.
Både första advent och palmsöndagen berättar att Jesus kommer ödmjuk till oss. Han vill att vi skall lyssna på honom. Vad har han att säga? Han säger: Märk hur jag kommer till er. Jag kommer ridande på en åsna, inte på en stridshäst som erövrarna gör, inte heller på pansarvagnar eller i stora, skottsäkra limousiner som denna tids ervörare gör.
Jesus hänvisar till profeten Sakarja, som säger ”Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna. Jesus vädjar till vårt hjärta och vårt förstånd. Han säger att han inte kommer till oss med våld, utan med ömhet mot var och en av oss, samt med respekt för vars och ens fria vilja. Jesus tränger inte på, han väntar att an bjuds in.
Den här dagen berättar särskilt om händelserna i templet. Alla evangelier berättar att Jesus genast besökte templet efter att han ridit in i staden. Markus evangelium berättar att Jesus tittar omkring den första dagen i staden, inte förstås med en turists ögon, utan som en sakkunnig, som en inspektör. Först nästa dag återvänder han dit, liksom för att visa att han först begrundar vad han sett. Först efter att han tänkt noga på vad han sett och hört, så skrider han till åtgärder. Hans agerande är ändå mycket milt. Han bara ”började” köra ut dem som sålde där. Han bara ”försökte” hindra människor från att bära med sig något över tempelplatsen.
Matteus evangelium berättar att Jesus genast går till attack mot alla som sålde där och körde ut dem alla. Matteus vill betona att Jesus genast förstod vad som där var på gång och att inget undgick hans blick. Alla evangelier betonar samma sak.
I vilket fall som helst så vet Jesus att översteprästerna får veta om det här. Det var ju de som ansvarade för verksamheten i templet. Jesu provokation går inte förbi oförmärkt. Överste-prästerna blir inte handlingsförlamade, men vågar inte göra något åt Jesus, utan väntar på en lämplig tidpunkt.
Sedan händer något ytterst positivt. Handikappade och blinda kommer till Jesus i tempet. Jesus botar dem där på plats och ställe. Hela händelsen är som en välplanerad gudstjänst. För efter det så börjar barnkören sjunga "Hosianna Davids son".
Alltid finns det någon som tycker att barnen skall vara tysta i kyrkan. Men det tycker inte Jesus. Han säger Till och med barnen vet vem jag är! Sedan orkar han inte med de där hårklyvarna till överstepräster och skriftlärda utan riktar stegen mot Betania där han tänker övernatta hos sina vänner Marta, Maria och Lasaros.
Jag tycker att det är det bästa när barnkören börjar sjunga. Barnen brukar ju alltid säga sanningen, även om ingen lärt dem den. De vet av sig själv vad de ser och vad som är gott, sant och rätt. Det vet vi vuxna nog också. Vi har bara så svårt med det ibland. Jag tycker själv att allt blir mycket klarare när jag stämmer in med barnkören "Hosianna Davids son". 


14 mars 2015

Predikan: 4 söndagen i fastan (Midfasto- eller brödsöndagen) (MF)

Martin Fagerudd
Du lever inte endast av bröd
15.3.2015 kl. 10
Helsinge kyrka S:t Lars
Evangelium: Joh. 6:48-58
 
Den röda tråden i Johannes evangelium utgörs av sju tecken som Jesus gör. Tecknenas syfte är att intyga att Jesus är Kristus, Guds son. Det säger också slutorden i Johannes evangelium 'Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.'
De tre första evangelierna nämner också att Jesus mättar 5000. Alla evangelier berättar samma detaljer. Men endast Johannes evangelium nämner att det här brödundret skedde strax före judarnas påskhögtid. Judarna firade sin påskmåltid med bröd och vin. Samma element har också den kristna nattvarden som Jesus instiftar och som vi firar varje söndag och helg.
Det är med tanke på påsken som Jesus avslutar den här berättelsen med är en förklaring av nattvarden. Varför han gör det så beror säkert på judarnas senare kritik. Det här sker just i den situation och tid som Johannes skrev sitt evangelium på 90 talet. Vad är det Jesus vill säga med nattvarden? Framför allt så säger den någonting alldeles väsentlig om Jesus och hans verksamhet.
Jesus har seglat tillsammans med lärjungarna över Galileiska sjön till den andra stranden, sannolikt den nordöstra stranden. Folk följde efter, därför att det hade sett honom göra under genom att bota de sjuka. Det vill säkert se flere tecken. Jesus vet att de varit länge på väg och vill ge mat åt folket. Filippos säger att det inte ens finns så mycket bröd att köpa i närheten att alla skulle bli mätta. Men Jesus vet själv vad han skall göra. När han tar emot de fem kornbröden och två två fiskarna, så gör han som varje jude gör, ber en bön och tackar Gud för brödet, som har skapat det. Alla blir mätta och de blir mycket över.
Det är endast här i NT som människorna märker att det blir över. Därför säger människorna 'Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen.' Profeten betyder detsamma som Messias. Människorna erkänner att Jesus är Messias, Guds son. Tecknet har uppnått sitt syfte.
Det är just idag som Jesus förklarar skillnaden mellan bröd och bröd. Brödet som Israel åt i öknen, skänkte Gud. Det var brödet de behövde för dagen så att de skulle överleva i öknen. Brödet som Jesus ger är ett annorlunda bröd. Det kallar Jesus för det sanna brödet.
Vad är det då för skillnad mellan brödet och det sanna brödet? Eftersom Jesus berättar det här förrän han har uppstått från de döda så därför missförstår alla honom. Skillnaden mellan brödet och det sanna brödet är det, att av brödet blir man hungrig på nytt. Det sanna brödet är sådant att det räcker att man ätit av det en gång. Man blir mätt för alltid. Det sanna brödet har en sådan effekt i oss att vi också tror. Det sanna brödet är inget annat än Jesus jälv. Ett sådant bröd kan ingen av oss baka.
Jesus utvidgar betydelsen av brödet i den här berättelsen. De tre första evangelierna förklarar inte tecknet, men av dem förstår vi att på samma sätt som Gud mättade sitt folk i öknen så mättar han oss fortfarande. Samtidigt berättar de att Messias tid är överflödets tid. Guds rika förråd öppnades så att alla kan blicka in i hans outtömliga skattkammare.
Jesus förklarar att när man tar emot det sanna brödet, rent konkret i nattvarden, Jesus själv, så upphör man att begära sådant som man tror att förlänger livet. Jesus berättar att så här kan vi uppfatta tron.
Så här tror man inte ofta i våra dagar. Tvärtom, så tänker vi ofta att tron uppmuntrar oss att begära mera. Men på samma sätt som Jesus så uppfattar vi tron mycket konkret. Jesus igen säger att när vi öppnar munnen och äter, så får vi livet som inte dör. Det finns inget annat som kan fylla och mätta vår längtan så fullständigt. Det här betyder också att Gud hjälper när vi behöver hjälp, att Gud ger tröst när vi behöver tröst och att vi kan fortfarande vänta allt gott av honom.
Det här grundar sig på det som Jesus gjort för oss och som han talar om när han säger 'Ingen har större kärlek än den som utger sitt liv för sina vänner.' Här talar Jesus om Guds kärlek till hela världen. Gud har utgett sin Son för världens skull, för att var och en som tror på Sonen skall ha evigt liv.

01 mars 2015

Predikan: 2 söndagen i fastan (MF)

Martin Fagerudd
Vad ser du när du ber och tror?
1.3.2015
kl. 10 Helsinge kyrka S:t Lars
kl. 12 S:t Martins kapell
Evangelium: Luk. 7:36-50
Vår tid har gjort Gud väldigt liten. Om man bara lyssnar på människor som säger att bara det onda sker. Man kan lätt tro gå med i de där tankegångarna. Men iaktta världen omring dig. Vad är det du ser, när du tittar med dina egna ögon och inte med någon annans?
Jag ka berätta vad jag ser. Någon hade ställt till med en måltid. Han som var värld heter Simon och är en farisé. Han hörde till ett politiskt parti som ville göra alla människor heliga och värdiga att höra till Guds folk. Jesus är också inbjuden. Det är ett tecken på stor heder att få inbjudan till måltid. Jesus och Simon är goda vänner.
Måltiden är annars en intressant händelse. Den blir plötsligt avnruten. En objuden kvinna kommer in i huset. Hon gråter häftigt och då ser alla henne. Varför gör hon så där. Värden måste ha kännt sig pinsamt berörd.
Kvinnan väter Jesu fötter med sina tårar, torkar dem med sitt hår och så kysser hon hans fötter och smörjer dem med balsam, som hon haft med. Det berättas att värden tänker för sig själv: ”Om Jesus skulle vara profet skulle han veta att det där är en syndig människa.” Han menar säkert att då skulle Jesus köra iväg henne.
Förrän någon sagt något alls, berättar Jesus en kort berättelse om två män som var skuld en tredje man. Den ena var skuld 500 denarer, den andra 50. Ingen av dem kan betala tillbaka. Båda får sin skuld efterskänkt. Jesus frågar fariséen som heter Simon: Vem av dem kommer att älska mest den de var skyldig. Simon svarar att den som stod mest i skuld.
Simon svarar rätt. Nu påminner Jesus honom att han har glömt något viktigt. Den som är värd brukar skall erbjuda vatten för fottvätt, eftersom gatorna var dammiga och man låg till bords. Så skall en värd också kyssa religiösa lärare välkommen. Det här har Simon glömt.
Kvinnan smörjer Jesu fötter med olja, kysser dem och torkar dem med sitt hår. Kvinnan har gjort det som värden borde ha gjort.
Jesus kunde ha skämtat med värden och sagt: Simon, jag känner mig inte riktigt välkommen i ditt hem. Det gör han inte. Han vill inte skämta bort ett viktigt ärende. Hon har gjort allt det Simon glömde, fastän det var hon som var främling i huset.
Kvinnan kanske ville säga med det här Jag ber om förlåtelse. Kan Gud verkligen acceptera mig, fastän jag är en syndig människa. Jag längtar både efter hans och människornas gemenskap.
Jesu ärende är inte att berätta om vem som är mer eller mindre syndig. Jesus vänder frågan med sin berättelse till en fråga om vem som älskar Gud mera. Han ställer frågan till dem som vet att de har gemenskap med Gud och som vet att Gud hör deras bön.
Kvinnans bön och tro öppnade för henne ett fönster till en värld som finns, men som inte många människor i vår tid vet om. Jesus säger med sin berättelse om den världen, att den världen är god. Den är så god att din tro på den världen hjälper dig i livet.
En del som tror på Gud, säger att han är stor. En god vän och kollega till mig brukar säga, att Gud är alltid större. Jag brukar också säga att Gud fyller hela universum och mycket mer, men det enda han vill fylla är våra hjärtan. Han som har hela världen i sin hand, för honom är inget för liten och för honom finns det inte några hopplösa fall. Till denna lilla värld sände han Jesus med en inbjudan till den världen som kallas Guds rike. Och Jesus frågar inte om vi är syndiga eller syndfria. Han inbjuder oss dit, utan att se till personen. När han gör det så inbjuder han oss till något som ingen själv skaffa sig eller förtjäna. Vad är det du ser när du ber och tror?

15 februari 2015

Predikan: Fastlagsöndagen (MF)

Martin Fagerudd
Övning i samtal med Gud del II
15.2.2015
kl. 10 Helsinge kyrka S:t Lars
kl. 12 S:t Martins kapell
Gud skapade människan för att samtala med henne. Han skapade henne inte för att han behöver henne, inte heller för att han känner sig ensam. Men han skapade oss för att vi också skall få veta hur det är att leva och finnas till.
Dessutom är vi i en så unik position bland allt skapat, att vi ständigt kan samtala med Gud. Det kräver inga former, för vad man får eller inte får säga. Vi kallar samtalet för bön, därför att det sker helt mellan människan och Gud. Där finns ingen emellan oss och Gud.
Jag har tidigare berättat hur Gud började samtala med människan. Det gjorde han först med Abraham. Han fick ett löfte om välsignelse eftersom han trodde. Sedan samtalade Gud via Mose med farao som han krossade, eftersom farao ville mäta sin makt med Gud. Sedan fortsatte Gud att samtala med sitt folk via domarna och profeterna. Men det ville inte bli till något eftersom människorna inte ville höra på dem. En del dödades, en del misshandlades men för alla slog man dövörat till.
När Gud valde att möta människan i sin Son, så visste Gud att det inte skulle gå bättre för Jesus än för profeterna. När Gud valde Jesus så valde han att möta människan direkt, ansikte mot ansikte. Det hade han aldrig gjort vaken förr eller senare.
Gud visste att Jesus inte undgår profeternas öde. Det är just därför som Jesus, lärjungarna och andra efterföljare är på väg mot Jerusalem. Jesus går som en god herde och ledare före dem alla, eftersom de är rädda. Herden kan också gå efter för att ha hålla hjorden samman, för att han uppsikt över den eller för att samtala med någon enskild. Han kan han också vara mitt ibland den, då när när han talar till dem alla.
Jesus samlar dem två gånger omkring sig. Först för att han vill säga något om resans mål och betydelse. Han säger det inte för att han är rädd. Han ger ingen falsk tröst för att säga, att det finns ingen orsak till att vara rädd. Han berättar rakt på sak resans mål; han skall lida och dö, och uppstå från de döda efter tre dagar. Jesus vet sin uppgift och kallelse så han kan bara följa den.
När Jesus nu för tredje gången berättar för dem att han skall lida och dö, så sker något överraskande hoppfullt. Jakob och Johannes ställer en fråga till honom om att få sitta till höger och till vänster om honom i hans härlighet och menar att det är kanske möjligt att påverka bordsplaceringen i Guds rike. För övrigt kan man inte säga annat än att bröderna har lyssnat noga på Jesus. Jesus skall ju uppstå från de döda. Det kommer att gå bra för Jesus.
Jesus menar inte att brödernas fråga är omöjlig, men att de nog inte vet vad de ber om. Det finns ett men... Därför frågar Jesus bröderna om de kan dela hans lidande och hans död? Vi vet från historien att de två bröderna aldrig var rädda av sig. De svarar helt kallt, att de kan de.
Till det svarar Jesus, att bröderna i vilket fall som helst kommer att få dela hans lidande och död. Men han säger att platsen till höger och vänster om om honom kan han inte dela ut. Det har Gud redan gjort och de platserna är för hedersgästerna.
De två bröderna är kända för sin oräddhet men också senare för sina kraftfulla predikningar. De kallades för åskans söner för sina dundrande predikningars skull. De hade varit i en Mästares lära. Det är också nu som Jesus samlar dem omkring sig för andra gången, för att berätta hur de skall leva i hans församling, som varandras tjänare och inte som varandras herrar och härskare.
Jag sade att Gud valde att samtala direkt med människan när han sände Jesus. När Gud samtalade första gången med människan så fick Abraham välsignelse. När Gud samtalade via Mose med farao visade han sin makt. Ingen härskare kan mäta sig i makt med den allsmäktige. När Gud samtalade med sitt folk genom domarna och profeterna, lovade han det stundvis dom och stundvis tröst.
När Gud sände sin son Jesus så säger Gud så menar han Nu utsätter jag mig för er dom. Vad gör ni? Det ledde till att Jesus dömdes som en falsk profet, orosttiftare och farlig person, fastän Jesus botade sjuka, befriade människor från demoner och gav dem ett en inbjudan till Guds rike att alla ryms med och att det inte finns några hopplösa fall. Alla människor lärde sig inte att känna Gud eller samtala med honom vid sitt möte med Jesus.
Det är genom Mose som människan lär sig känna Guds namn. Det var den första och enda gången som någon gud meddelade sin existens. Människan fick veta att Gud är den som är, den Gud som finns. När Gud sände Jesus lärde sig människan känna Guds fullständiga namn som är kärleken.
Att Gud är kärleken ser vi i Jesus, som lät sig dömas av människan. Men Gud visade att det är han som är domaren - och frälsaren, eftersom han kan upphäva dödsdomen.